Klas Lundström

Inledare


Klas Lundström
Fria Tidningen

Vila i frid Anna Politkovskaja

I måndags (7/10) var det årsdagen av mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja. Ett ynkligt dåd som 2006 släckte en gränslöst modig röst som hade behövts i dagens Ryssland. Hennes grävande journalistik belyste frågor som det nya Ryssland ville mörka, först under Boris Jeltsin men framför allt under Vladimir Putin. Arméns folkmord på civila i Tjetjenien, maktmissbruk, korruption och bortglömda hörn av Ryssland.

I boken Putins Ryssland reste Politkovskaja till Kamtjatkahalvön där Stillahavsflottan har sin bas. Hon talade med anställda inom armén som i Putins Ryssland levde i en tillvaro av fattigdom, allmosor och förakt. Likt få andra journalister i modern tid trängde hon ner till botten av det upplysta informationssamhällets hav och lyssnade till marginaliserade röster. Det var därför hon förgiftades under en flygning till Tjetjenien, det var därför hon under sina sista år i livet lständigt levde med mordhot och förtal från medieröster lojala till Kreml.

Hon gjorde dock vad få av oss hade gjort i samma situation: hon fortsatte. I en intervju sa hon: ”Om inte jag berättar om kvinnors upplevelser från krigets Tjetjenien, vem kommer då göra det?” Hon hade rätt. Sedan mordet har antalet rapporter från samhällets golv i Tjetjenien minskat i antal – och slagkraft.

Hennes integritet och professionalism gjorde det omöjligt att inte lyssna till vad hon hade att säga. Och vad hade hon sagt om utvecklingen under Putins kalla hand i dag om hon hade fått leva? Vad hade hon sagt om landets ynkliga htbq-lagar, om fördrivningen av familjer inför vinter-OS 2014, vad hade hon sagt om att Vladimir Putin nominerats till Nobels fredspris? Vila i frid, Anna Politkovskaja, nu är det upp till oss att plocka upp din fallna mantel och fortsätta att lyssna till ropen från de tystade samhällenas hav.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu