Teatergruppen Institutet fortsätter att provocera | Skånes Fria
  • Bones är en svensk-fransk-tysk samproduktion mellan Institutet och Outil som handlar om döden. I Institutets kommande föreställning Sigurd der Kreuzritter närmar sig gruppen terroristen via en skolmassaker.
Skånes Fria

Teatergruppen Institutet fortsätter att provocera

I höst är den numera Berlinbaserade teatergruppen Institutet aktuell med två föreställningar på Inkonst i Malmö. Helena Lie har sett föreställningen Bones och konstaterar att gruppen fortsätter penetrera det vi själva inte orkar peta i.

Att förklara Institutets föreställningar är som att försöka återge en nattlig dröm. Det låter sig inte göras särskilt lätt. Det är nu heller inte denna ensembles agenda att leverera lättsmält traditionell teater. Från att ha varit en av medlemmarna i Teater Terrier, en vanlig frigrupp med vanliga teaterföreställningar i en vanlig lokal i Malmö, drog skådespelaren Anders Carlsson allt mer åt ett prövande och utforskande av teaterbegreppet och de ramar som teatern förväntas hålla sig inom. Ur dragningen mot dekonstruktion och ifrågasättande av det linjära berättandet, kanske hela den performativa akten som sådan, omformerades Teater Terrier till Teater Institutet våren 2008 med Anders Carlsson som konstnärlig ledare och Ludvig Uhlbors som husdramatiker.

I och med gruppens första produktion The rise and fall of the roman empire sattes någonting annat på kartan: en förskjutning av teaterrummet och aktören, ett sönderhackande av språk och spel, osäkrade roller mellan skådespelare och publik. Kort sagt en vild lek med teaterpraktikens grundvalar där publikens interaktion blev avgörande och där ingen kunde vara säker på någonting.

Detta vådliga tänjande fick givetvis konsekvenser: Såväl publik, bidragsgivare som medierna reagerade på innehållet och utformningen så till den grad att Institutet förlorade både kulturstöd och lokal och därefter valde att utvandra till Berlin. En stor förlust för Malmös kulturscen. Förmodligen en stor vinst för dem själva och sin konstnärliga utveckling. Sedan dess har de med jämna mellanrum återkommit till Malmö med olika uppsättningar, antingen i egen regi eller i samarbete med andra. Med Conte d’Amour (2010), Woman (2011), We love Africa and Africa loves us (2012) och nu Bones, ett samarbete med franska performancegruppen L’Outil. I november sätter de upp Sigurd der Kreuzritter i samarbete med scenen Südpol från Luzern.

I sin strävan att skrapa fram det de vill åt begår Institutet inte sällan övergrepp på det vi tror är teater, och detta är någonting en som publik måste förhålla sig till. Detta gäller också Bones som spelades förra veckan på Inkonst. Jag trodde jag skulle få svar på mina tankar kring döden, men jag borde veta bättre. Efter att ha följt deras samlade produktion genom åren borde jag veta att det inte är svar de är ute efter att ge, utan ett penetrerande i det vi själva inte orkar peta i. Med fästpunkter som maktrelationer, idén om kärleken, identiteten, begäret, den andre och så vidare.

Bones börjar som en föreställning för barn. Jättelika hundben i uppblåsbart gummi, en Anders Carlsson i guldbyxor med Elvis-komplex, en Andriana Seecker i sidenmorgonrock som slår Victor Lenoble besinningslöst med ett av benen tills luften går ur, en Döden i svart skelettkostym som svingar en lampa fram och åter över rummet. Att döden är lika obegriplig, men lika sann som det de gör på scenen är vad jag tar med mig därifrån. Eller att den är lika begriplig som det de gör i Bones – lika banal, våldsbenägen, meningslös, komisk, patetisk som någonsin ett gäng suiciderande benknotor eller en totempåle prydd med cigaretter. Jag kan inte förklara vad jag sett, men det får jag finna mig i. I november återkommer gruppen med Sigurd der Kreuzritter, en föreställning om terrorism och skolskjutningar. Vi får se var den landar.

Rekommenderade artiklar

Att synligöra det osynliga

En kärlekshistoria, en lektion i aktiehandel och en arbetsplatskonflikt. Månteaterns nya föreställning tacklar barnfattigdom från flera olika håll.

Kvinnokamp mitt i revolutionen

Under den arabiska våren samlades kvinnor i Kairo och Jordanien för att prata om feminism och övergrepp. Berättelserna ligger till grund för föreställningen Anti – the revolution will be feminized.

© 2019 Skånes Fria