Jämställdhet kräver jämlikhet | Skånes Fria
  • Skånes Frias illustratör Minna Svensson ger sin bild av veckans debatt.
Skånes Fria

Jämställdhet kräver jämlikhet

Jämställdhet måste förstås utifrån makt och strukturer. Strukturer som kan leva kvar även om kvinnor skulle nå samma nivåer av våldsbenägenhet och alkoholkonsumtion som män. För att nå verklig jämställdhet måste vi också arbeta för jämlikhet. Det skriver representanter för fyra olika organisationer apropå den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor den 25 november.

I början av oktober rapporterade olika medier om en studie som visar att det är lika vanligt att män blir utsatta för relationsvåld som kvinnor. Detta bestrids av både Tomas Wetterberg, ordförande för Män för jämställdhet, som snabbt förtydligade att kvinnor utsätts för betydligt grövre våld med mer kontrollerande inslag och sexuellt våld, och av Gunilla Krantz, en av personerna bakom studien, som menar att resultaten missförståtts och förvrängts. Medan det är positivt att frågan om relationsvåld lyfts oberoende av de inblandades kön/könstillhörighet trivialiseras det grova våldet genom jämförelser med enstaka och milda våldsyttringar. Att 17 kvinnor varje år dödas av en man de har eller haft en relation med är ett faktum i dagens Sverige.

Gunilla Krantz citeras i tidningen Metro 8/10 2013 om att anledningen till kvinnors ökade våldsamhet är en ökad jämställdhet. Krantz har sannolikt en djupare förståelse för jämställdhet än så, men det framkommer inte i artikeln och det är högst problematiskt. Det är också annan medierapportering där kvinnors allt större alkoholintag, växande kriminalitet, våldsamhet och bristande empati förklaras med ökad jämställdhet. En sådan grund förståelse av jämställdhetsbegreppet antyder att jämställdhet enbart handlar om att kvinnor och män (ett binärt motsatspar som jämställdhetsbegreppet för övrigt tar för självklart) blir allt mer lika. En sådan förståelse av jämställdhetsbegreppet missar att problematisera samhälleliga normer och maktstrukturer, att se vilka beteenden som förknippas med makt och som därmed blir eftersträvansvärda för personer med mindre maktresurser. Med en sådan ytlig förståelse av jämställdhet skulle vi kunna påstå att när lika många kvinnor som män slår ihjäl en partner är vi jämställda. När lika många kvinnor som män begår självmord, och när kvinnor och män lider av lika hög grad av psykisk ohälsa är vi jämställda.

En djupare förståelse av jämställdhetsbegreppet, eller helt enkelt en feministisk analys, ger oss istället möjligheten att ifrågasätta dessa beteenden i sig och se att flera av dem härstammar från en osund manlighetsnorm, som medför osunda maktstrukturer. Vad som behövs är att ringa in vilka beteenden som är önskvärda och vilka som inte är det. Når vi slutsatsen att det inte är önskvärt att bruka våld mot andra människor, i synnerhet dem vi befinner oss i en intim relation med, eller att konsumera alkohol i den mängd att det ger oss hälsomässiga, sociala och ekonomiska problem, att utföra kriminella handlingar, eller att människor mår så dåligt att de begår självmord, så bör vi notera varifrån dessa beteenden och normer kommer och verka för att förändra dem.

Just nu är det här beteenden som förknippas med en dominerande manlighetsnorm, varför lösningen torde vara att ändra på manlighetsnormen och ålägga den med mer sunda och respektfulla beteenden, snarare än att lugnt se på medan allt fler sluter sig till, och efterliknar denna norm i försök att minska de glapp av makttillgänglighet som finns mellan olika grupper i samhället.

Att använda en grund och alltför kvantitativ förståelse av jämställdhet innebär att vi räknar huvuden (eller snarare könsorgan) representerade vid olika instanser, såväl i regering och riksdag som i chefspositioner och föräldraledighetsuttag, istället för att se till de kvalitativa möjligheter och maktutövanden som följer, eller inte följer, med respektive position, och en sådan grund jämställdhetsanalys är gravt otillräcklig. Likaså är att tala om jämställdhet som något som berörs av grupperna ”kvinnor” och ”män” när det är uppenbart att det finns många som varken kan eller vill identifiera sig med dessa tillhörigheter. Att tala om jämställdhet som en bidragande del till en mer omfattande jämlikhet, där alla människor är lika i värde och rättigheter och använda oss av mänskliga rättigheter för att nå dithän, är därför långt mer lämpligt och effektivt.

För att nå dit måste vi se de osunda normer och maktstrukturer som finns i vårt samhälle. Att erkänna att kön fortfarande spelar roll i dessa normer och strukturer är pragmatiskt och viktigt i arbetet för att kön inte ska spela roll, men vi får inte stanna vid att jämföra två konstruerade grupper och nöja oss om de alltmer liknar varandra.

Relationsvåld är en grov människorättskränkning och ett brett och djupt samhällsproblem, och vi måste börja med att se till dem som är mest utsatta. Generellt sett är detta kvinnor. Därför uppmärksammar vi 25 november, internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Skånes Fria