Debatt


Djurrätt

  • Grissbranchen vill ha ändringar i den svenska grishållningen, Djurens rätt håller med men vill se helt andra förändringar.
Skånes Fria

Grisindustrin vill tjäna pengar på försämrat djurskydd

Sveriges grisföretagare satsar just nu hårt på att ändra de svenska reglerna för grisuppfödning. Men det som branschen själv kallar ”djuromsorgsprogram” i sin PR-offensiv är i själva verket en allvarlig försämring av grisarnas livsmiljö. Det är lönsamheten som sätts i fokus – inte grisarna. Det skriver Camilla Bergvall, vice ordförande i Djurens rätt.

Mattias Espert, som är ansvarig för testverksamheten, säger till Land Lantbruk att branschens förslag på förändringar skulle kunna sänka merkostnaden för grishållningen med uppåt hälften.

Och här är kärnan i problematiken, ur djurskyddssynpunkt. För även om branschen marknadsför sina ändringsförslag som ”djuromsorgsprogram” och talar om vikten av att minska den stora dödligheten för nyfödda grisar, så handlar det om uppenbara försämringar av djurskyddet. Kyckling- och äggbranscherna har sedan länge möjlighet att göra undantag från djurskyddslagstiftningen tack vare sina, av Jordbruksverket godkända, djuromsorgsprogram. Nu vill grisindustrin ha del av samma förmån. De föreslår fem olika regellättnader, i utbyte mot till synes självklara saker som god tillgång till vatten och mat och rätt temperatur i stallarna.

Grisföretagarna vill låsa in suggorna i bås så trånga att de inte kan vända sig om i samband med att de föder sina ungar. Risken att kultingarna dödas av att suggan lägger sig på dem ska minska genom att suggorna stängs in.

Ambitionen att minska dödligheten bland kultingarna är självklart bra. Men att på detta sätt fixera suggorna så att de knappt kan röra sig är en mycket brutal metod. Dessutom visar sammanställningar av internationell forskning att smågrisdödligheten totalt sett inte minskar när suggorna står fixerade. Forskningen tyder på att grisar som hittas krossade under sin mor redan var döda eller mycket svaga, annars skulle det inte ha hänt. Anledningen till att så många ungar är svaga och dör kort efter födseln är att aveln är inriktad på större och större kullar. I dag får en sugga runt 15 ungar i en kull, medan det naturliga hade varit 4 till 5. Många är underutvecklade vid födseln och klarar sig inte i konkurrensen.

I ”omsorgsprogrammet” föreslås även att suggor ska kunna hållas inlåsta i fixeringsbås när de är dräktiga, under förevändning att minska risken för slagsmål. Det här är något som nyligen förbjudits i hela Europa, men Sverige vill tydligen åt ett annat håll. Övriga förslag handlar om att ha fler grisar instängda på samma yta, elva grisar i en box där det idag får hållas tio. Kultingarna ska även snabbare få tas från sin mamma – efter tre veckor i stället för fyra som i dag. I naturen diar ungarna i genomsnitt sjutton veckor, och lever tillsammans med suggan mycket längre än så. Att dessa förslag inte i första hand ligger i grisarnas intresse är uppenbart. Det är sedan länge väl känt att såväl trängsel som tidig avvänjning och fixering innebär stor stress och lidande för grisar.

Sveriges Grisföretagare har helt rätt i att det behövs ändringar av den svenska grishållningen. Problemen är många och allvarliga. Men branschens förslag leder i helt fel riktning om man har ambitionen att grisarna ska få det bättre.

Grisarna lever i en mycket stressande miljö, där de inte får utlopp för sina naturliga beteenden. Det krävs stora förändringar för att minska det här lidandet.

Nästan alla grisar föds upp inomhus, på hårda betonggolv i trånga boxar. Att grisarna hålls i den här miljön som är så onaturlig för dem, kan leda till att de utvecklar beteendestörningar som att bita på varandras svansar.

Uppemot var tredje sugga drabbas av liggsår på de hårda golven och så många som hälften av grisarna lider av någon form av magproblem – magsår är vanligt.

Omsorg om grisar innebär inte att ta dem tidigare från sin mamma, hålla dem trängre och minska deras rörelse-frihet ytterligare. Omsorg om grisar skulle innebära att hålla dem i naturliga och stabila grupper i en utemiljö där de kan böka och beta. I en sådan miljö är slagsmål och beteendestörningar i princip obefintliga. Det här vet både bransch och myndigheter om – men så länge pengarna tillåts stå över djurens behov kommer vi knappast få se en utveckling åt det hållet.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu