När polisens jakt på papperslösa nådde medierna var det ingen nyhet för Anna Lundberg. Hon var då gästforskare i USA, samtidigt som hon var en av de bäst insatta forskarna – både i polisens metoder och de papperslösas situation. Redan 2004 disputerade hon med en avhandling om inre utlänningskontroller och under senare år har hon forskat om papperslösas levnadsvillkor i Malmö.

– Reva är egentligen inget nytt, en ökad effektivitet i den inre utlänningskontrollen fanns även i början av 2000-talet, säger hon.

Första steget mot en effektivare spaning efter papperslösa kom redan 2001 – då Sverige blev en del av Schengen. Polisen fick i uppdrag att prioritera inre utlänningskontroller och Anna Lundberg bestämde sig för att tillsammans med kollegan Sophie Hydén studera tillämpningen. En av slutsatserna i avhandlingen var att risken för etnisk diskriminering var påtaglig. Samma kritik riktades mot polisen under Reva-debatten – nio år senare. Då genom ett omfattande mediedrev som Anna Lundberg fick följa på andra sidan Atlanten.

– Det var hoppfullt att se att så många protesterade även om det är klart att det också är väldigt tragiskt att se den här utvecklingen.

Hon hade då själv bytt perspektiv i sin forskning. Från att ha studerat hur polis och handläggare tolkar direktiv och lagar till att fokusera på de papperslösas egna erfarenheter. Dessa erfarenheter måste vi utgå ifrån om vi ska kunna säga något om hur systemet fungerar, säger hon och visar upp en bok där papperslösa själva fått komma till tals och berätta om sina erfarenheter.

– Många människor som blir papperslösa har flyktingskäl, de väljer inte att stanna kvar, det är faktiskt så att de inte har ett val. Det är migrationspolitiken som inte fungerar.

Under och efter Reva-debatten har hon också sett att papperslösa och asylsökande själva spelat en större roll i debatten. De har deltagit i stora torgmanifestationer, anordnat musikaler och vandrat från Malmö till Stockholm under parollen ”för en human flyktingpolitik”. Anna Lundberg säger att hon sett en större förståelse för de papperslösas situation och ett starkare motstånd mot migrationspolitiken. Att det i korta ögonblick – när en papperslös greppat en mikrofon under en manifestation eller sjungit ut om sin situation i en musikal – också blottats stunder av ett uppbrott från uppdelningen mellan den med och den utan rättigheter.

– Man agerar som om man hade rättigheter för att hävda rättigheter som man blivit nekad.

Samtidigt sker det en annan utveckling – en mot ökad nationalism och uppdelning mellan ett vi och ett dem, menar Anna Lundberg. Ett tecken på det är att ett parti som Sverigedemokraterna ökat i popularitet, säger hon.

En liknande utveckling kunde hon se i USA. Där har ett 70-tal städer valt att inte genomföra inre utlänningskontroller och bli fristäder för papperslösa, samtidigt som avvisningspolitiken trappats upp nationellt.

– Det är jättesvårt att veta vad som kommer att ske i framtiden, vi ser en ökad nationalism samtidigt som det blir tydligt för allt fler att de mänskliga konsekvenserna av migrationskontrollsystemet inte är rimliga. Att systemet måste göras om.

Hur då?

– Om man är kritisk till ett system, ska man då avkrävas att komma med ett bättre system? Jag tycker inte det – i så fall får vi hjälpas åt. Det handlar om ett nytt sätt att organisera världen. Precis som med klimatpolitiken. Hur fan ska vi lösa det här?