Enligt en rad rapporter och undersökningar som Mucf har släppt de senaste två åren finns det en stark koppling mellan maskulinitet och våld. Även om klass och utbildningsgrad också anses påverka är det könsrollerna som är den absolut avgörande faktorn, enligt Karen Austin på Mucf. Värderingar och ideal som unga pojkar och flickor fostras in i redan i förskolan, säger hon.

­– Pedagoger måste få bättre kunskap för att kunna se en koppling mellan våldsutövning och synen på jämställdhet, säger hon.

Könsrollerna befästs när det alltid är pojkarna som springer runt, busar och retas medan flickorna sitter stilla och tittar. På så sätt sås fröet till en manlighetskultur där ett hot om våld ständigt ligger i bakgrunden, enligt Karen Austin. Även om alla inte använder sig av det.

– När män kollektivt kommer samman finns våldet där alltid som ett hot. Det handlar om att vara stark nog för att kunna ta till våld i konfrontationer.

Men det är inte på läktaren eller på gatan som det mesta av våldet förekommer, enligt de rapporter som Mucf har släppt. Utan i skolmiljön. Flest utsatta återfinns i 15-årsåldern.

– Vi måste sätta ner foten när det händer och gå in i alla lägen och göra unga medvetna om sina attityder och beteenden. Vi vet att de här små trakasserierna ofta går till det grövre. Det behöver inte göra det men om vi tittar har det alltid börjat med taskiga retningar på skolgården.

Det är också viktigare för killar att bli sedda som maskulina än vad det är för tjejer att bli sedda som feminina. Och ju starkare de identifierar sig med maskulina stereotypa könsrollerna, desto större chans att de tar till våld, enligt Mucf:s undersökningar.

– Det är något vi har sett i våra värderingstudier, att de med en mer stereotyp könsföreställning är mer rasistiska och mer benägna att använda våld.

Hur ser det förebyggande arbetet då ut? Enligt Mucf saknas ett systematiskt arbete som är befästs på alla nivåer. I rapporterna framkommer även att ett genusperspektiv ofta saknas. Karen Austin beskriver de förebyggande insatserna som en ”experimentverkstad”.

– Vi jobbar i ett stuprör och bara när något har hänt. Vi måste samverka bättre i det förebyggande arbetet där alla från den högsta politiska ledningen är med. Då fungerar det, säger Karen Austin.