Recension


Scen
Natten börjar
Av: Teater Foratt

Skånes Fria

Vitheten utmanas i pjäs om makt

När dramatikern Åsa Lindholm, uppvuxen i Tyringe och Hässleholm, för första gången förlägger en av sina urpremiärer i Skåne gör hon det med en pjäs om makt. Det kafkaeska dramat Natten börjar nu av Teater Foratt handlar om vithet, identitet och utsatthet. Begrepp och tankemönster utmanas genom ett uppbrutet berättande och smart rollbesättning.

Scenbilden utgörs av en vänthall och ett slitet marmorgolv. Karaktären A, spelad av Jonas Hellman-Driessen, blir stoppad av en polis under vad som borde vara en helt vanlig morgon på väg till jobbet. Polisen vägrar tala om för A varför han stoppas, men verkar ändå fast övertygad om dennes skuld. Den uppenbara frågan är varför. Vad är det som gör A, en till synes helt normal vit man, till en misstänkt i ett samhälle där vi inte är vana vid att vanliga vita män misstänkliggörs?

Det här är upptakten till Natten börjar nu, som genom ganska komplexa sceniska grepp utmanar fördomar och invanda tankemönster hos publiken. Det mest uppenbara är förstås det första publiken ser och hör, den fysiska kroppen och talet. Lindholm som specialskrivit rollerna åt skådespelarna låter Richard Sseruwagi, född i Uganda, spela de maktpersoner som utsätter A för övergrepp och rasism. Publiken ser i Hellman-Driessens kroppshydda en vit man som utsätts för ett strukturellt och personligt våld, men repliker och handlingar skvallrar om något annat. Vem är A egentligen? Är han mörkhyad? Har han brunt och hår och bruna ögon? Är allt bara en konspiration för att förstöra hans liv? Kanske skulle en inre pojkröst kunna ge oss svar om den inte var så rädd.

Frågan om ursprung och identitet ställs flera gånger på sin spets genom dessa normutmanande kullerbyttor. Detta är nog för att fånga intresset och skapa komplexitet i händelseförloppet, men Åsa Lindholm och regissören Niclas Sandström går några steg längre för att ytterligare vända och vrida på vithetsnormen. Det sker bland annat genom att låta Sseruwagi gestalta fru till A. Frun har börjat se något i A som hon inte kan leva med, något annorlunda. Det enda svar hon kan ge är att åsikterna kommer utifrån, från de andra. Hon lämnar A, men inte av hat, utan för att ”hon måste”.

Utgångspunkten för Natten börjar nu verkar vara Reva och de id-kontroller polisen fått utstå hård kritik för. Situationen för asylsökande diskuteras ytterligare genom reseberättelser och de livsmönster som upprepar sig för många av de som tagit sig hit och som försöker etablera sig i samhället. I pjäsen är det en pappa som har ett jobb han skäms för inför sonen, att torka upp bajs och spyor som städare trots en lång universitetsutbildning.

Natten börjar nu har ett tydligt politiskt innehåll men är långt ifrån plakatteater. Uttrycket är lekfullt, kronologiskt uppbrutet och ibland drömskt och absurt. Utsattheten hos A för tankarna till de hos Kafka på förhand dömda. Det finns ändå en emotionell stringens i föreställningen som gör budskapet högst begripligt. Hellman-Driessen och Sseruwagi gestaltar sina roller med bravur. De ger verkligen kött åt Åsa Lindholms text som skiftar ganska drastiskt mellan komik och allvar. Kiki Desplats musik ger tillsammans med iscensättningen en smak av David Lynch underliga värld. Det är inte vackert nere i kaninhålet, men vi måste se våga oss dit ändå. A är redan där och han behöver vår hjälp.

Fakta: 

Speldatum

15–17 april: Bastionen i Malmö

27 april: Simrishamns Teaterförening

28 april: Kristianstads Teaterförening

3 maj: Lunds Teaterförening

6 maj: Ängelholms Teaterförening

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Briljant resa mot helvetet

Recension

Mathias Meyrell ser en brännande och aktuell historia om fördomar i Moomsteaterns visuella uppsättning av Mannen utan riktning.

Skånes Fria

Jeanne d'Arc med kopplingar till samtiden

Recension

Medeltiden har nått Göteborg. Jeanne d'Arc på Backa teater bygger på protokoll från rättegången då det franska helgonet dömdes till döden.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu