– Oboy, livet blev så mycket intressantare när jag började ställa de feministiska frågorna. Jag vill att kriget mot terrorn ska ta slut men aldrig min nyfikenhet.

När Cynthia Enloe i slutet av 1960-talet efter ett tiotal år inom forskningsfältet internationella relationer ställde sig frågan ”var är kvinnorna?” såddes ett frö som sedan dess inte har slutat att ge nya utskott.

– Varför är en regering som är så fullständigt ointresserad av kvinnors rättigheter som den filippinska så intresserad av att underlätta för kvinnorna att åka till Saudiarabien eller Quatar för att städa någon annans badrum?

Cynthia Enloe får svara på sin egen fråga – men först till det som fångat hennes intresse de senaste åren. Att stridsflygplan inviger idrottsevenemang, att mödrar ser militären som en bra utväg för sina tv-spelande söner, att flickvännen blir stolt när killen tar värvning – att han själv ser det som en möjlighet att bevisa sin manlighet, att upprustning upplevs som ökad trygghet i samhället och att politiker som trycker på för ökade militära muskler får mer att säga till om. Det Cynthia Enloe beskriver som en eskalerande militarisering av samhället.

– I USA har militariseringen gått väldigt långt. Jag har också tittat på Korea och Japan där det skiljer sig åt. I Sydkorea är militariseringen väldigt hög men ifrågasatt medan Japan påminner mer om Sverige där den håller på att växa fram från en väldigt låg nivå.

Med oro har Cynthia Enloe följt kriget mot terrorn i hemlandet USA. I alla krig sker det en förskjutning mot det militariserade och maskuliniserade – från populärkulturen till elitpolitiken. Vilket sedan brukar balanseras tillbaka under de efterföljande åren, säger Cynthia Enloe. Men med kriget mot terrorn är det annorlunda – där finns inget formellt slut och militariseringen kan bara fortsätta och fortsätta.

– Hotet upplevs som utan gränser i tid eller rum. Något jag tror är väldigt riskabelt för demokratin.

Cynthia Enloe ser framförallt tre risker. Ju mer militariserat ett samhälle blir, desto mer sannolikt blir det att världen där ute framställs som ett hot, vilket kan spela invandringsfientliga partier i händerna. För det andra innebär en ökad militarisering av samhället att militära lösningar ofta anses bättre än de som bygger på samarbete och diplomati. Vilket krymper möjligheten att tänka ut nya möjliga lösningar på en konflikt.

– Det tredje, vilket är viktigt för alla som bryr sig om jämställdhet och kvinnors rättigheter, är att ju mer militariserat ett samhälle blir, desto mer priviligierad blir en viss form av maskulinitet. Alltså vem som anses smartast och mest kapabel att diskutera utrikespolitik, säger Cynthia Enloe.

Efter elfte september 2001 var det försvarsdepartementet i USA som fick sätta agendan för utrikespolitiken. Det var de som ansågs vara de ”riktiga killarna” medan utrikesdepartementet fick spela en mer undanskymd roll när besluten togs om invasionerna av Irak och Afghanistan. Även om maktbalansen förändrades något 2009 när Hillary Clinton tillträdde posten som utrikesminister.

– Det hon lyckades med var att återinföra idén om att utrikespolitik inte måste vara en maskuliniserad militär arena.

För det som en gång militariserats kan också avmilitariseras. Cynthia Enloe tar upp Chile som exempel. Efter generalen Augusto Pinochets militärkupp 1973 tills det att han försvann från makten 1990 var samhället genomsyrat av det militära. Men då – för 24 år sedan – påbörjade kvinnorättsrörelsen den process som lett till att du som ung kvinna eller man i Chile i dag inte anser att det att ta värvning är något som leder till högre status, säger Cynthia Enloe. Genom att de lyckats få igenom sin version av demokrati och nationell säkerhet i den offentliga debatten banade de väg för att avmilitarisera samhället.

– Mer uppmärksamhet har riktats mot det sociala skyddsnätet, utbildningsfrågor i utarmade förorter och den fattigdom ensamma mödrar är drabbade av.

Själv bedriver hon sin feministiska kamp på den akademiska arenan. Genom att vara med om att bygga upp ett nätverk av feministiska forskare runtom i världen hoppas hon att internationell politik ska bli bättre på att lyfta kvinnornas perspektiv. Och det är här Cynthia Enloe svarar på sin fråga. Varför vill ett land som aldrig gjort sig känt för att bevaka kvinnors rättigheter göra allt för att de ska kunna resa till andra länder och skura badrumsgolv?

– Deras finansiella stabilitet beror på att kvinnorna skickar hem pengar till sina familjer. Det är det här som är internationell politik. De gör det för att de inte kan få något annat jobb för att försörja sina barn därhemma. Samtidigt som företag visar upp kontrakt som verkar attraktiva och regeringen vill att de ska åka.