Det är strax efter morgonrushen på Café David i Malmö, dit nu rekordmånga EU-migranter söker sig för att duscha och äta frukost. Majoriteten av besökarna har gett sig iväg för att försörja sig på småjobb, tigga, eller helt enkelt söka jobb, förklarar Oskar som arbetar i caféet.

– Det är svårt med kommunikationen och språket. Jag kan bara peka ut var arbetsförmedlingen ligger, det är deras primära intresse. Man tror att det är en grupp, de som sitter och tigger på gatan. Men det är bara en liten del.

Bakom en kontorsdörr sitter Emilie Lalander, som vikarierat som kurator under sommaren. Nyligen fick hon besök av en EU-migrant som blivit lurad att arbeta för mat och husrum – i tron att han skulle få pengar, säger hon.

– Jag kunde bara säga att det är viktigt att han ser till att få ett kontrakt så att det inte händer igen.

I mer än ett och ett halvt år har både Skåne stadsmission och Diakonicentralen i Lund lyft behovet av de insatser som nu är igång i flera andra svenska städer. Mötesplatser där EU-migranter kan få rådgivning och information om rättigheter och skyldigheter. Och härbärgen dit de kan ta sin tillflykt från kylan, även nattetid. Men från politiskt håll har ingenting hänt – mer än att undersökningar om gruppen har gjorts och diskussioner förts med intresseorganisationerna. Samtidigt som EU-migranterna blivit fler och behovet ökat ytterligare, säger Matilda Jägerdén.

– Många är förvirrade om var de ska gå för att skriva in sig på arbetsförmedlingen och om det överhuvudtaget går att göra. Det är mycket sådan här strukturell information som hela tiden glappar.

Inför vintern i fjol slog Skåne stadsmission och diakonin i Lund också larm om att EU-migranterna riskerade att frysa ihjäl – och efterlyste natthärbärgen, akut. Något som redan finns i Stockholm, Göteborg och Linköping. Larmet fick inte politikerna att agera – och de uteblev även från det krismöte organisationer kallat till. Matilda Jägerdén har svårt att hålla tillbaka sin frustration.

– Hur mycket ska det behövas ältas om behov? Situationen för dem vi möter har inte förbättrats och målgruppen minskar inte utan den ökar. Jag tycker det är fegt att kommunen inte kan ge ett tydligt svar. ”Nej vi kommer inte göra något” eller ”vi kommer göra något men det kommer ta lite tid”, säger hon.

– Jag förstår att det inte är helt enkelt och att det handlar om ekonomi samtidigt kan jag inte se förbi den mänskliga aspekten, att vi alla har samma värde – det är människor som befinner sig i nöd, fortsätter hon.

Också Mats Högelius, diakoniföreståndare i Lund, uttrycker frustration över att kommunen inte gör några insatser för EU-migranterna i kommunen. Trots återkommande diskussioner om ett natthärbärge med socialnämnden.

– Det här är en kommunal angelägenhet. Människor som vistas och ordnar sin försörjning i en kommun har kommunen också ansvar för. Det går inte att springa ifrån.