EU-migranter riskerar att vräkas | Skånes Fria
  • Pirte och Remus efterlyser soptunnor och toaletter.
  • ”Vad ska vi göra? Om polisen kör bort oss härifrån vet jag en bil jag kan sova i på en parkeringsplats en natt, men sen?” säger Mijloc. Till höger står Florin och visar upp en papperslapp med dotterns diagnos.
Skånes Fria

EU-migranter riskerar att vräkas

På en ödetomt på Norra Sorgenfri i Malmö bor mellan 50 och 100 EU-migranter i tält. Nu riskerar de vräkning. Den privata fastighetsägaren kommer efter påtryckningar från myndigheterna be polisen att avhysa de boende. Skånes Fria har träffat Mijloc och Florin som hotas av att bli bortkörda.

Himlen hänger gråblå över Malmö och vinden viner snålt. Mijloc och Florin, som kallar sig bröder, har ställt upp varsitt tält på marken. De har bott här i en månad och är vana vid polisbesök.

– De kommer varje dag. De kör förbi med sina bilar och ibland kommer de in hit, berättar Mijloc.

Än så länge har polisen inte tvångsavhyst någon, men de uppmanar de boende att flytta på sig.

– Go, go, go!, säger Mijloc och viftar med händerna för att illustrera.

– Men vart ska vi ta vägen? Flytta till centrum? Här är det bra, vi stör ingen, fortsätter han.

Mijloc är i Malmö för att söka jobb. Han måste försörja sina två barn i Targu i Rumänien. Florin samlar pengar till sin dotter som är född med en kronisk nervsjukdom. Hon behöver en operation som inte finns att tillgå i Rumänien och som är mycket dyr i andra länder. De står på en betongplatta som någon försökt göra hemtrevligare med en matta. I en ring runt omkring finns provisoriska hem byggda på lastpallar. Vinden rycker och drar i tältdukarna. Ibland för den med sig stanken av avföring från en tillfällig toalett.

– Hej! Hallå!

En man kommer gående mot tältet, i handen har han en plastkasse med matvaror. Mijloc går honom till mötes, tar emot och tackar. Givaren vänder tillbaka till bilen han kom i och kör iväg. Mijloc ställer snabbt in maten i tältet.

– Han är svensk, som vill hjälpa.

Andra svenskar ringer till Pia Askenberg på Gatukontoret och klagar irriterat på skräp och sanitära olägenheter.

– Vi försöker hjälpa de som ringer så gott vi kan. Men vi kan inte göra mer än att hänvisa dem till fastighetsägaren eller polisen, eftersom det inte är vår mark, säger hon.

Även till miljöförvaltningen kommer mejlen och telefonsamtalen med klagomål i strid ström. Företagare med verksamheter i området, personer som jobbar i närheten och folk som cyklar förbi varje dag och inte gillar lukten. Alla stör sig. Det har gjort att Jens Artin på Miljöförvaltningen skriver brev till markägaren med uppmaning att följa avfallsförordningen. Annars kan det bli böter.

Markägaren är Granen AB, ett fastighetsbolag, med bas i Stockholm.

– Vi vill inte ha sanitära problem på våra fastigheter. Men vi kan inte avhysa dem själva utan måste be polisen om hjälp. Det har vi gjort flera gånger men de kommer tillbaka, antingen till vår tomt eller tomten bredvid, säger fastighetschef Frej Adolph.

– Grundproblemet är att de här människorna inte har någonstans att bo. Kommunen tar inte tag i den stora frågan, fortsätter han.

I en husvagn parkerad på en asfaltsplan på samma ödetomt sitter Pirte och rullar cigarretter. Hennes man, Remus, kikar ut genom det lilla fönstret. Han betraktar tälten i gräset utanför vagnen.

– Vi har det bra i jämförelse, säger han.

Remus betalar för sin parkering varje dag och har inga problem med polisen. På dagarna köper och säljer han skrot. Det blir några hundralappar som precis räcker till mat åt honom, hans fru och de fyra katterna. En gång när pengarna var slut lyckades han få hjälp från socialen för kattmaten, berättar han och ler.

De båda har jobbat tre månader på ett husbygge i Arlöv, han som byggare och hon som städare. Men när den tre månader långa provanställningen var över fick de ingen lön. De kördes ut ur huset de fått låna i Sösdala och flyttade till parkeringen där de bott sedan i juli.

– Vi som bor här behöver åtminstone soptunnor och toaletter. Kolla så mycket skräp det blir. Det är inte bra för någon, inte för människorna här och inte för Sverige, säger Remus.

Tältlägret har seglat upp som en prioriterad fråga hos Malmöpolisen.

– Man kan säga att vi är i startfaggorna, säger biträdande närpolischef Erik Åberg.

– Men vi måste ta ett samlat grepp tillsammans med fastighetsägaren och Malmö stad, annars riskerar vi att fenomenet helt enkelt flyttar vidare.

Nu ska han utreda rättsläget och ta reda på hur polisen på andra orter i Sverige agerat. Knäckfrågan för polisen är huruvida tältlägret kan anses vara en olovlig bosättning, eller om det är ett brott mot den ordningslag som reglerar hur man får tälta. Eller om det handlar om en störning av den allmänna ordningen. Inom ett par veckor ska det vara utrett.

– Samtidigt får man ju inte glömma att det är människor involverade. De bör inte hamna i kläm här, säger Erik Åberg.

På tältplatsen står Mijloc. Han är kall och modstulen. Dagens jobbjakt har inte gett något. Han längtar hem. Nu är målet att inom en månad samla ihop pengar till bussbiljetten tillbaka till Rumänien. Han plockar upp mobiltelefonen ur fickan och lyfter den mot örat för att visa.

– Mina barn ringer hela tiden. Pappa var är du? Kom hem! Ge oss pengar.

Rekommenderade artiklar

EU-migranter får möta vintern ute i kylan

Malmö stad har inga planer på att bistå med boende åt de EU-migranter som hotas av vräkning från ödetomten på Norra Sorgenfri i Malmö. Strategier för den kommande vintern saknas också.

© 2019 Skånes Fria