Skånes Fria

Låt oss prata om slavhandelns arv

Att förneka slavhandelns arv i Sverige är att förneka de strukturer som påverkar många människor än i dag, skriver Rudy Mengesha.

Denna vecka anordnas den årliga konferensen till minne av Sveriges avskaffande av slavhandeln 1847.

För några år sedan var den 9 oktober en dag som alla andra, men jag minns när jag satt där på Malmö högskola och för första gången deltog i konferensen 2011. Jag hade hört att människorättsaktivisten och pastorn Jesse Jackson skulle komma och var mycket förväntansfull.

Vad jag inte visste var att jag skulle få så mycket mer än att bara höra människorättsaktivisten tala. Aktivister kom och talade om strukturer, normer och rasism som på alla sätt kunde förklara varför just jag hade fått erfara den rasism som fanns under min uppväxt. Det var kunskap som stod i total motsats till det jag hade lärt mig i skolan. Den del som hade förbigått historieundervisningen på något konstigt sätt – delen om Sveriges koloniala arv.

Förra året befann jag mig i Ghana och fick tillfälle att besöka slavfortet Carolusborg, döpt efter Sveriges kung Karl X men som i dag heter Cape Coast Castle. Fortet som byggdes av Sverige kom att bli en viktig handelsstation där människor skeppades över Atlanten för att bli slavar. Bland annat på den västindiska ön Sankt Barthélemy som var i svenskt ägo fram till 1847.

Vi stod där och tittade ut över horistonen, hörde vågorna slå mot fortet och kände den härliga havsbrisen svalka oss i den heta solen. Det var samma ställe där en förslavad afrikan en gång hade stått och tittat ut mot sitt öde som slav i ett främmande land.

Det sägs ofta att Sveriges del var så liten att den inte är så relevant eller ens går att jämföra med USA:s eller Storbritanniens roll. Det har dock ingen betydelse. Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln och det koloniala arvet har en stor betydelse i de strukturer som påverkar oss i dag. Ett sådant påstående som ovan är ett sätt att förminska grymheterna och säga att vi i Sverige inte påverkas av detta.

Den senaste tiden har vi sett hur afrofobi ökar i Sverige. Detta bevisas bland annat i Afrofobirapporten som kom ut i år. Det har varit stora debatter kring stereotypa bilder i barnböcker och via instagramkontot #SvartKvinna har vi även fått ta del av afrosvenska kvinnors vardagsberättelser som ofta präglas av rasism.

Detta är inte bara ett sammanträffande, det är inte heller något som bara börjat ske de senaste åren. Människor orkar inte längre acceptera den rasism de får utstå och i dag pratar vi mycket mer om det som präglar många människors liv i vårt land.

Den syn som finns på en del grupper och i synnerhet den afrosvenska gruppen, har direkta kopplingar till denna ”lilla”, men än betydelsefulla del av vår historia.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu