Birger Schlaug

Inledare


Birger Schlaug
  • Statsminister Stefan Löfven träffade USA:s vicepresident Joe Biden i Vita Huset i slutet av mars, för att bland annat diskutera utökat Nato-samarbete.
Fria Tidningen

Nato – en bomb i knät på regeringen

Värdlandsavtalet med Nato bidrar till spänningar både i omvärlden och inom regeringen, skriver Birger Schlaug.

USA har länge haft ett så kallat värdslandsavtal med Afghanistan. Nu är Nato på väg att skriva ett sådant avtal med Sverige. Flera departement arbetar just nu med hur avtalet skall kunna sjösättas. Intresset från regeringen att föra ett offentligt samtal om detta är minimalt. Man sitter nämligen med en bomb i knät. Både bokstavligt och bildligt.

Värdlandsavtalet innebär att Nato kan ges möjlighet att såväl bygga militär infrastruktur i Sverige som anfalla Ryssland (formellt heter det ”tredje land”) från svenskt territorium.

Infrastrukturen handlar om att administrativt och rent fysiskt förbereda för transport av Natotrupp och material på land, till sjöss och i luften. Logistiken måste fungera, vilket kräver tillgång till flygfält, hamnar, vägar och strategiska knutpunkter. Missiler och bomber skall kunna lagras i Sverige. Natotrupp skall kunna förses med allt från mat till ammunition.

Förberedelser pågår för att skriva om svensk lag. Det civila Sverige måste förberedas för att, efter ett snabbt beslut, kunna öppnas upp för Nato. På finansdepartementet har man en längre tid analyserat hur man skall kunna ge skatte- och momsfrihet för Nato-militärer som verkar i Sverige.

Om detta talar man så lite man bara kan. Freds- och nedrustningsvänner inom socialdemokratin ligger än så länge lågt – de hade lättare att kritisera den borgerliga regeringen för planerna än att nu peka finger på Löfven. Som ju redan fått vika i en annan fråga med militär bäring: Saudiavtalet.

Inom Miljöpartiet börjar ett stilla muller höras. Allt fler har insett att partiledningen tycks villig att medverka till att värdlandsavtalet blir verklighet. Åsa Romson betonade redan före valet att MP – till skillnad från Vänsterpartiet - inte reserverat sig i de steg som redan tagits. Hon intog – på liknande sätt än hon sedermera gjort när det gällde Saudiavtalet - en pragmatisk, närmast positiv, hållning. Detta fick den dåvarande försvarspolitiska talesperson Peter Rådberg att gå i taket. Värdlandsavtalet utgör, enligt Rådberg, såväl ökad spänning i vårt närområde som ett hot mot Sverige.

Rådberg sitter inte kvar i riksdagens försvarsutskott. Där har man nu placerat den nyvalda riksdagsledamoten Jakob Dalunde, tidigare programschef på liberala tankesmedjan Fores. Ett lagom lätt offer, muttrar en centralt placerad miljöpartist. Men frågan kan ändå bli besvärande för partiledningen under partikongressen i början av juni. Värdlandsavtalet strider mot allt vad Miljöpartiet står för, anser åtskilliga gräsrötter.

Den borgerliga regeringens plan var att avtalet skulle skrivas under redan i år. Den rödgröna regeringen har insett att man sitter med en bomb i knät. Man har därför förlängt stubintråden. Planen är nu att lämna förslag nästa år. Formellt hänvisar man till utredning av hur svensk lagstiftning måste förändras. Man säger ingenting utåt om intern splittring. Statsminister och försvarsminister vet att Miljöpartiets ledning är villig att svälja avtalet, men anar förstås att språkrören än en gång riskerar att få krypa till korset. Precis som när det gällde Saudiavtalet. Utanför regeringen kan Vänsterpartiet banka in det ena slaget efter det andra. Ett upprop mot avtalet har startats på nätet.

Att Ryssland, från sitt perspektiv, uppfattar värdlandsavtalet som en aggressiv handling är inte så konstigt. Man upplever, från sitt perspektiv, att landet blir allt mer kringränt av Nato. Man ser att Sverige kan bli en konkret plattform för anfall mot det egna landet. Samtidigt uppträder man själv allt mer aggressivt. Vad som är hönan och ägget träter man om. Spänningar byggs stegvis upp. Det är inte på detta sätt avspänning skapas och fred vinns. Sverige är på väg att bli en allt större pusselbit i ett pussel där den militära logiken råder. Denna har sällan visat sig leda till annat än elände.

Må de interna motstånden i regeringspartierna växa. Må medlemmar visa att partier är något mer än dess partiledningar.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu