Många i kontakt med psykiatrin innan självmord
En stor del av alla personer som tar sitt liv varje år i Sverige hade kontakt med psykiatrin under sin sista månad i livet. En del lex Maria–anmälningar visar bland annat på att bedömningen av patienters självmordsbenägenhet brister.
Omkring hälften av alla personer som begår självmord årligen var i kontakt med sjukvården en månad innan de dog enligt Socialstyrelsen. Sedan 2006 är det lag på att vårgivaren i de fallen ska göra en lex Maria–anmälan. Anmälningarna görs bland annat för att kontrollera patientsäkerheten och upptäcka sådant vården kan ha brustit i och skickas sedan in till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. En del av anmälningarna kommer från primärvården, men flest kommer från den psykiatriska specialistsjukvården.
– De här personerna har signalerat på alla vis att de behöver hjälp och där alla resurser som finns måste sättas in, säger Carl von Essen, generalsekreterare på organisationen Mind som arbetar för psykisk hälsa.
Annons
Han berättar att de på Mind har kontakt med många anhöriga som sett hur deras barn, partner eller kanske föräldrar åkt in och ut från vården och att det är fruktansvärda och ohyggliga upplevelser.
– Många gånger är det personer med en stark suicidal drift och man kan inte lasta vården för allt, men självklart är det så att det finns mycket att göra inom psykiatrin och vården i övrigt när det gäller självmord, säger von Essen.
Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna i vårt samhälle och omkring 1 500 personer tar sitt liv i Sverige varje år. Trots att medvetenheten kring självmord ökar och tabut minskat något finns det ändå en rädsla att närma sig frågan menar von Essen.
– Självmord är inte något vi pratar särskilt öppet om vilket är olyckligt. Många som mår dåligt och har självmordstankar kan tycka att det är en lättnad att någon vågar fråga om de har funderat att ta livet av sig.
Syftet med lex Maria–anmälningarna är att uppmärksamma sådant inom exempelvis psykiatrin som kan förbättras för att förhindra bland annat självmord. Men Christina Olsson, inspektör på IVO i södra Sverige, berättar även att det finns fall då vårdgivaren inte åtgärdar de brister som uppmärksammats tidigare och att risken därmed ökar för att samma sak ska hända igen. I Skåne har IVO nyligen beslutat om ett föreläggande gentemot Region Skåne på grund av brister inom verksamhetsområdet psykiatri Malmö. Mellan oktober 2013 och december 2014 begick nio personer i Malmö självmord inom slutenvården, under permissioner eller i nära anslutning till utskrivningen.
– Det är flera saker som brister då det rör nio separata anmälningar, men tyvärr är det återkommande brister i detta fallet då det som tidigare uppmärksammats inte åtgärdats och därför återupprepats, säger Olsson.
Region Skåne har i nuläget skickat in ett svar på föreläggandet och om hur de ska åtgärda de brister som uppmärksammats vilket IVO nu håller på att gå igenom.
I Stockholms läns sjukhusområde arbetar Elizabet Haking som chefsläkare och hon går igenom alla de lex Maria–anmälningar som rör självmord innan de skickas in till IVO. Vårdgivaren har då gjort en internutredning för att påvisa brister och lagt fram förbättringsåtgärder för att undvika att något liknande ska hända igen. Haking menar att det är olika sorters brister som uppmärksammats, men att det rör sig om bland annat samverkan mellan vårdenheter som brustit på olika vis eller att rutinerna då en patient uteblir från ett besök inte fungerat. Anmälningarna berör oftast personer som varit i kontakt med öppenvården, men även personer som begått självmord inom slutenvården eller under permissioner.
– I vissa fall hade vi inte kunnat göra något annorlunda då en del suicid inte är undvikbara tyvärr. Men när vi hittar brister görs en plan över vad som måste åtgärdas. Oftast fördelas ansvaret på olika personer på kliniken och efter ett utsatt datum görs sedan uppföljningar för att kontrollera att åtgärderna blivit genomförda, säger Haking.
Haking poängterar däremot att i förhållande till hur många patienter psykiatrin i Stockhom har är det väldigt få som begår självmord och att självmordsriskbedömningar som görs allra oftast inte brister.
IVO har som uppgift att granska de internutredningar som vårdgivarna gjort och sedan fatta ett beslut om de är fullgoda eller inte. Anser IVO att utredningarna inte är tillräckliga kan de fatta beslut om krav på åtgärder eller begära in kompletteringar från vårdgivaren.
Christina Olsson på IVO berättar att de lex Maria–anmälningar som kommer in många gånger rör samma typ av brister. De vanligaste bristerna är att personalen inte följt vårdgivarens rutiner som finns för exempelvis självmordsriskbedömningar eller permissioner och att samverkan och informationsöverföring mellan vårdenheter inte varit fungerande. En annan brist som myndigheten uppmärksammat är att vårdplaner för patienter saknats. De vanligaste bristerna brukar inte skilja sig mycket mellan storstadsregionerna förklarar Olsson.
– Men vi har även sett att antalet hyrläkare ökat vilket innebär bristande läkarkontinuitet. De här personerna behöver en fast vårdkontakt som lotsar dem genom vården och det blir därför ytterligare en faktor som kan gå fel om personalen inte känner till alla rutiner, säger Olsson.
Självmorden i Sverige har de senaste åren ökat något och enligt Carl von Essen behövs det ett nationellt systemtänkande för att förhindra självmord. Han förklarar att förr var antalet döda i trafiken fler än i självmord, men numer är det sex gånger fler som dör i självmord än i trafiken. Det beror enligt von Essen på att Trafikverket lyckats med sitt säkerhetsarbete och att arbetet för att motverka självmord tyvärr inte är lika utvecklat och att det behövs insatser i många fler samhällsinstanser.
– Vården har givetvis ett stort ansvar då hälften av alla som begår självmord vänt sig dit för hjälp. Men hälften har inte haft någon vårdkontakt alls, men ofta har de personerna någon annan kontakt inom den kommunala förvaltningen.
Han nämner socialtjänsten och skolan som två viktiga aktörer som har många i sin verksamhet som har hög risk för självmord. Han menar även att det skulle behövas ett särskilt självmordsregister för att kunna se vad som har hänt de här personerna innan de har tagit livet av sig. En snabbare rapportering om hur många människor som begår självmord skulle kunna förhindra självmord då samband skulle kunna upptäckas snabbare. Eller om det är i ett särskilt område som många begår självmord skulle insatser kunna sättas in allt tidigare menar von Essen.
– Lex Maria–förfarandet är ett sätt att få varningsklockorna att ringa, men vi behöver olika system som drar i varningsklockor. Och då självmord är ett kollektivt misslyckande och något vi har enats om på samhällsnivå inte är något eftersträvansvärt så måste det satsas resurser på att motverka självmord.
Självmordsprevention
Folkhälsomyndigheten har kommit med ett förslag som ska utveckla arbetet med att förebygga självmord och hur en ny struktur ska tydliggöra samordningsansvaret på både nationell och regional nivå.
Strukturen som myndigheten föreslår har fokus på samordning och samverkan mellan berörda parter på samtliga samhällsnivåer, för att kunna inhämta och sprida kunskap. Kunskapsutbytet mellan aktörer på olika samhällsnivåer ska öka bland annat genom en nationell samverkansgrupp och en intressegrupp med representanter från det civila samhället.
Landsting och regioner ska ansvara för samordningen på regional nivå och lokalt kan suicidpreventionen integreras i kommuners verksamheter.
Patientsäkerhetsberättelse
Enligt patientsäkerhetslagen ska vårdgivare dokumentera sitt patientsäkerhetsarbete i en så kallad patientsäkerhetsberättelse. Följande framgår ur storstadsregionernas redovisning för 2013:
Region Skåne
Under 2013 gjordes 80 Lex-Maria anmälningar, av dessa var 54 obligatorisk anmälan av suicid inom fyra veckor efter senaste vårdkontakt.
Västra Götalandsregionen
Under 2013 gjordes en sammanställning av samtliga lex Maria-anmälningar som rör suicid/suicidförsök och där utredningarna visade förekomst av brister i patientsäkerheten i 70 procent av fallen.
Stockholms läns landsting
Det har under 2013 gjorts 117 lex Maria-anmälningar, varav 68 procent avser psykiatri och beroendevård.