”Det viktiga är hur vi har det ihop” | Skånes Fria
  • Junk river ser fram emot att släppa skivan som de har jobbat med länge. "Det är kul att kunna sätta på skivan och säga lyssna på det här, om vi tror att musiken kan passa en viss person, säger Linda (längst till vänster). Övriga bandmedelmmar är Anna, Nikolena och Lilo.
Skånes Fria

”Det viktiga är hur vi har det ihop”

Deras musik handlar om att aldrig vara klar med det som är svårt, att känna hjärtat slå och att älska sina vänner. Malmöbandet Junk rivers första skiva består av countrydoftande spår som vågar vara utlämnande.

Det är en solig och varm höstdag och två fjärdedelar av Junk river äter falafel utanför Garaget i Malmö. När maten är uppäten flyttar vi in på biblioteket för att prata om bandets debutskiva som släpps i helgen. Inspelningarna började redan 2013, men skivan blev klar först i juni i år.

– Mitt i arbetet kom basisten Anna in i bandet och då ville vi att hon också skulle vara med på skivan. Så vi spelade in hennes bitar och la på dem i efterhand, säger Linda som spelar trummor och dragspel.

Skivan har också dragit ut på tiden eftersom de har gjort allting själva med hjälp från vänner och bekanta, som har gjort allt från att mixa låtarna till att designa omslag och lyssna igenom materialet.

– Det har varit en do it your self-process på gott och ont. Vi har fått lära oss samtidigt som vi gör något, säger Lilo som spelar gitarr och sjunger och även är den som skriver det mesta av materialet.

Lilo tycker sig se att det har blivit fler kvinnor och transpersoner som sysslar med ljud i Malmö de senaste åren.

– Jag tror att det kommer ur att vi har varit så involverade i varandras projekt. Det är stärkande att vi kan använda oss av varandras kunskaper. Nu vet jag vem jag ska fråga och var de kunskaper och grejer som jag behöver finns, säger den.

Bandet repar i Repa 13, som är en kvinno- och transseperatistisk replokal på kulturhuset Kontrapunkt.

– Att ha tillgång till den här typen av frirum gör att vi kan utvecklas tillsammans så som vi själva vill, säger Lilo.

– Eftersom vi har det här rummet glömmer jag ibland bort hur musikbranschen ser ut, att den är så dominerad av cismän. Jag blev påmind om det när jag var på Gallerinatten för ett tag sedan och såg tre mansband spela jazz, säger Linda.

Junk river vill inte placera sin musik i något fack, men går med på att det där finns starka countryinfluenser. En musikstil som både Lilo och Linda lyssnar mycket på.

– Countryn har ofta en ärlighet och en närhet som jag gillar, om en lyssnar på texterna. Det är mycket smärta, melankoli och hopp. Det är modigt att våga vara så sårbar i sin musik, säger Lilo.

Just den sårbarheten är något som Lilo försöker ta fasta på i sina texter. Den har skrivit musik sedan tonåren, som ett sätt att ventilera svåra känslor och upplevelser.

– Jag kunde längta efter att komma hem till min gitarr och få ur mig det jobbiga. Musik är ett sätt att berätta om saker, och det är fint att kunna dela med sig av det och känna att någon känner igen sig.

Låtarna på skivan handlar om allt från mobbning till rädslan för närhet och att inte lyckas i relationer.

– Låten Afraid handlar om rädslan för att allt går för fort, och att människor i ens närhet ska hasta vidare vid första tecken på att en inte är perfekt, särskilt funktionell eller psykiskt stabil. Den handlar om att känna sig som en vara i ett kärlekskomsumerande samhälle, säger Lilo.

Ibland kan det vara svårt att våga gå upp på scen och sjunga om personliga, utelämnande ämnen. Men Lilo menar att det blir lättare om man är uppbackad av ett band.

– Nu vågar jag säga som det är, om jag tycker att det är läskigt eller nervöst. När vi var på turné i Tyskland tycker jag att vi verkligen tog hand om varandra och jag kände mig inte ensam.

– Vi flamsar mycket när vi värmer upp också, vilket gör att spänningar släpper. Det är viktigt att det får vara allvarligt, seriöst och sårbart men också lekfullt. Då blir jag inte lika nervös att göra fel, säger Linda.

Lilo menar att det kan vara knepigt att hitta en balans mellan att känna att de sätter låten och inte ha för mycket prestationskrav.

– Det är lätt att hamna i det här att en ska ha spelat sitt instrument länge och det ska låta på ett visst sätt för att det ska vara bra. Men vi försöker vara öppna för att det inte ska vara så allvarligt, det viktiga är inte att spela korrekt eller sjunga rent utan att det känns meningsfullt och hur vi har det ihop.

Bandet spelar ofta på platser där folk arbetar med solidaritet på något sätt, och Linda och Lilo tycker att det är viktigt att nå ut till de platserna.

– Det finns ju något politiskt i det vi gör. Våra låtar handlar om förtryck, att våga ta plats som transperson och att sätta ord på det som trycker ner. Det är inte många rum där det får ta plats, säger Linda.

I vinter ger sig Junk river ut på en turné som sträcker sig från Stockholm till Kiruna. Efter att ha spelat mycket i Malmö och Göteborg vill de nu sprida sin musik till norra Sverige.

Mötena med publiken är något som ger ny energi och styrka att fortsätta våga vara utlämnande. Ibland kommer de mötena ur oväntade situationer.

– Vi spelade på en festival där det var mycket cismän i publiken och det kändes inte som att de brydde sig så mycket om oss. Men så märkte vi att folk började lyssna och många kom fram efteråt och sa att de uppskattade det. Det går inte alltid att läsa riktigt hur reaktionen ska bli, säger Linda.

Junk river har releasefest för sin skiva 3 oktober, kl 20-01 på Karavan i Malmö. Förutom att bandet spelar blir det dj:s, performance och skivförsäljning med skivbolaget Crush and create. Fotnot: Cisman är en term för en man vars kropp, juridiska kön, könsidentitet och könsuttryck hänger ihop enligt normen.

Rekommenderade artiklar

© 2018 Skånes Fria