Krönika


Krönika

Skånes Fria

Krönika: Wu xia – Kinas könsöverskrid-ande riddarsagor

Inget fungerar väl bättre mot den nedstämdhet som följer på höstmörkret än lite magi. Till de bästa formerna av magi hör film, och särskilt den kinesiska wu xia-film som vi i Sverige så sällan ser.

Den mest sedda kinesiska filmen i Kina i år heter Monsters Hunt (Zhuō Yāo Jì) och har filmats av Raman Hui som tidigare bland mycket annat regisserat den tredje filmen om Shrek, Shrek the third. Det är en visuellt sprallig saga som korsar pixelanimation med levande skådespelare på ett sätt som för tankarna till Per Åhlins klassiska Dunderklumpen från 1974. Fastän förstås är det mera slap stick-kungfu i Huis film. Annars är ellipsen mellan klassisk wu xia-film och modern pixelanimation närmast perfekt.

Wu xia brukar sägas vara den första inhemska kinesiska filmgenren. Inte så konstigt eftersom wu xia urspungligen var en kinesisk litteraturgenre med tematik som man lätt kan göra magi av. Långt innan den kinesiska filmindustrin flyttade från Shanghai till Hong Kong hade wu xia slagit igenom som den stora filmgenren i landet. Det här är riddarsagor. Berättelserna utspelar sig ibland under de mytologiska dynastierna och ibland under de medeltida dynastierna, men även under 1800-talet eller det tidiga 1900-talet. Hjältarna är gärna ultraviga och kan genom kungfun upphäva naturlagarna.

Ibland kämpar wu xias hjältar mot onda inhemska despoter, ibland mot brittiska kolonialister (ett vanligt tema är opiumkrigen och boxarupproret) eller mot den japanska fienden.

I Monsters Hunt kämpar de mänskliga hjältarna sida vid sida med de förtryckta monstren mot monstertyrannerna. Annars är mycket typiskt wu xia. Det finns inga undersköna prinsessor som ska bli räddade av ädelmodiga manliga riddare. Istället är regeln att den som bäst behärskar wushu (kungfu) är hjälten, oavsett kön. Orsaken är den tidiga kinesiska filmkonstens ultrakonservatism.

I Kina fick män och kvinnor helt enkelt inte vistas i samma filmruta. Och biograferna visade särskilda tjej- och killfilmer. Men, i filmmanusen berättades historier om både män och kvinnor. Lösningen blev att i filmer för kvinnor typecastades kvinnor i manliga roller, och i filmer för män skrevs kvinnliga roller för män. Vips så kunde kvinnor gestaltas som wushu-mästare medan männen blev bra på typiskt kvinnliga sysselsättningar. När kinesiska filmer mycket senare moderniserades så behölls denna äldre tradition.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu