I väntan på att dagen ska ljusna sitter boende EU-medborgare runt en eld tillsammans med andra Malmöbor som kommit till lägret för att protestera mot kommunens beslut om avhysning. Några slumrar i soffor. Det har varit en tuff natt med både oro för att polisen ska komma och en attack då en så kallad chockgranat kastades in i lägret. Ingen ska dock ha skadats så mycket att sjukhusvård behövdes.

– Jag var så rädd, jag har bara kunnat sova en timme inatt, säger en kvinna som heter Isabel.

En man runt elden inleder ett samtal. Han säger nej till polisen och söker mitt medhåll. Han konstaterar att han inte har pengar. Att han har fyra barn i Rumänien och att han kommit hit för att försöka få pengar till barnen.

Det händer inte något särskilt, stämningen är ödesmättad men lugn. Folk går omkring, småpratar om ditt och datt, laddar upp för det som väntas komma. Ett gäng gråhåriga män dyker upp och står på andra sidan gatan. De sägs vara på polisens sida och emot lägret.

En Faktumförsäljare är på väg till jobbet. Hans hem är fortfarande på tomten, men han vet inte vad som kommer att finnas kvar när han kommer hem efter arbetspassets slut.

På banderoller utanför grindarna står det budskap som ”Bostäder åt alla”, ”Stoppa avhysningen” och ”För romers rättigheter”. Men det är inget som Malmö stads styrande politiker har tagit åt sig av. De står fast vid sitt beslut.

Tills vidare är det oklart om och när polisen kommer att agera. Enligt källor till Sydsvenskan ska det ske i tisdag eftermiddag.

Men miljönämndens beslut har även överklagats igen, nu till Mark- och miljödomstolen, av jurister från Centrum för sociala rättigheter. Besked förväntas komma under eftermiddagen.

Vid elden i lägret röker en kvinna långsamt en cigarett. Jag frågar om hon bor här. Hon säger ja.

Vart ska du nu ta vägen?

– Gatan, säger hon.

Ett par timmar har gått och dagen har ljusnat. En man tar upp ett dragspel och börjar spela några toner ur en låt av artisten Goran Bregovic. Stämningen lättar för en stund.

En av de som lyssnar är kvinnan som heter Isabel.

– Jag är lycklig över att så många kommit hit för att stötta oss. Vi som är här är alla vänner. Vi ska kämpa tillsammans. Kanske kommer gud att hjälpa oss.