Inledare


Ledare: Småskaligt jordbruk

  • Större areal per brukare, större maskiner, större djurbesättningar, är budskapen från politikerna. Konsekvensen är att svenska jordbruk läggs ner i en rasande takt.
Landets Fria

Politiker offrar småskaligt jordbruk för tillväxt

Frihandel och global konkurrens passar sällsynt dåligt ihop med produktion av mat, skriver Marina Eriksson, redaktör för tidningen Småbrukaren, i en ledare.

I medierna gullas det med småskaligt jordbruk som aldrig förr. På bästa sändningstid ser vi harmoniska småbrukare som myser med söta djur eller skördar morötter i motljus. Om det förut var kändiskockar som var kelgrisar, så verkar det nu vara bonden som får folkets kärlek. När det görs reklam för svensk mat används ofta naturromantiska bilder som ska föra tankarna till ett litet familjejordbruk. Vi vill gärna tro att svensk mat till stor del produceras med småskaliga metoder.

Tyvärr avspeglas den här mediala medvinden inte alls i den förda jordbrukspolitiken. Attityden bland politiker och andra makthavare är precis som den varit sedan 1960-talet – strukturrationaliseringen måste fortsätta till varje pris. Allt måste bli större. Större areal per brukare, större maskiner, större djurbesättningar. Maten måste hela tiden bli billigare. Det är en utveckling som politiker från höger till vänster har varit märkligt överens om. Även tjänstemän och rådgivare inom lantbruket har spridit mantrat ”du måste bli större och effektivare för att överleva som lantbrukare”.

Svenska jordbruk läggs ner i en rasande takt, det är de små och medelstora som försvinner. Gårdarna ligger självklart kvar där de alltid har legat, men de brukas av någon annan än den som bor där. I södra Sverige har det som var tio aktiva gårdar 1990 nu blivit en aktiv gård. En bonde som nu har tio gånger mer mark än för tjugofem år sedan att sköta, kan självfallet inte använda samma metoder som förr. Det uppenbart synliga med den här utvecklingen är att landskapet förändras, den biologiska mångfalden minskar. Men det är värre än så.

Stora monokulturer med några få grödor, konstgödsel och bekämpningsmedel utarmar våra jordar. Minskad djurhållning betyder minskad vallodling (gräs och klöver) och vallen är motorn i att bygga upp en frisk och näringsrik jord. Minskad tillgång till stallgödsel betyder lägre mullhalt och ett större beroende av konstgödsel. Kravet på allt större skördar leder till att maten som produceras innehåller mer kolhydrater men mindre näringsämnen.

Sällan eller aldrig hör vi en politisk diskussion om vad effektivitet eller framsteg egentligen innebär när det gäller matproduktion.

Sällan ställs de stora frågorna som skulle kunna ge oss en annan och bättre utveckling. Vi betalar våra politiker och tjänstemän för att de ska tänka ut bra lösningar på samhällets utmaningar. Att trygga vår matförsörjning nu och i framtiden borde vara en av de viktigaste punkterna. Om det görs på ett klokt sätt får vi en vacker och levande landsbygd på köpet. Då duger det inte att okritiskt svälja agroindustrins svar på vad som är hållbart eller önskvärt. Det duger inte att upphöja frihandel till den religion som alla måste böja sig för.

Ett jordbruk är inte som vilket företag som helst och livsmedel är inte vilken vara som helst. Frihandel och global konkurrens passar därför sällsynt dåligt ihop med produktion av mat. Jag vill därför utmana alla berörda makthavare att tänka ett varv till. Vill ni verkligen fortsätta att offra allt som är småskaligt i den heliga tillväxtens namn?

Medvetna konsumenter och småbrukare står på samma sida i den här lågintensiva konflikten. På den andra sidan står agroindustrin, globala företag med patent på gener. Där står tyvärr också aningslösa politiker.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu