I valet mellan två onda ting | Skånes Fria
Rojin Pertow

Inledare


Rojin Pertow
  • I det franska valet tog den mindre onda kandidaten Macron hem segern över Le Pen. Men mer liberalism kommer inte att kunna kväsa den växande fascismen, skriver Rojin Pertow.
Fria Tidningen

I valet mellan två onda ting

I Frankrikes val stod det mellan socialliberalen Macron och högerextrema Le Pen. Macron tog hem vinsten, men det betyder inte att fascismen är på väg bort, skriver Rojin Pertow

Förra helgen avgjordes det franska presidentvalet. Liberalen och EU-vännen Emmanuel Macron steg segrande ur buren med sina 66,1 procent mot Nationella Fronten och Marine Le Pens 33,9 procent. Många jublade och drog en lättnadens suck, de högerextrema vann inte. Upptakten till det franska valet har präglats av mullrande ovädersmoln i form av så kallade missnöjesväljare som fruktades rösta in nyfascismen hela vägen till presidentposten. Men istället för den välfärdschauvinistiska och högerextrema Le Pen sitter nu alltså Macron på tronen. Det mindre onda alternativet av de två.

Precis som under det amerikanska presidentvalet förvreds perspektivet från vilken politik man vill ska vinna till vilken man absolut inte ville se vinna i Frankrike. Efter att Bernie Sanders lade ner sin kandidatur i USA riktades mångas liberala, demokratiska och humana blickar vädjande mot Hillary Clinton. Den mindre onda kandidaten jämfört med Donald Trump. Medan det är fullt förståeligt att många, inklusive undertecknad, ser någon form av hopp till botgörelse i att åtminstone Frankrike med flera ännu inte gått så långt som att lägga allt sitt hopp i fascisternas händer, är detta ett falskt hopp. Det som extremliberala kandidater som Clinton och i viss mån Macron representerar är nämligen ofta själva orsaken till att det våras för fascisterna.

Inför valet kunde vi läsa spaltmetrar om hur franska småstäder och landsbygden kände sig bortglömda och bortprioriterade av makthavarna. Inte obekant läsning för dem som hängt med i de senaste årens nyfascistiska algblomning i de parlamentariska vattnen. Resurser dras ner och skärs bort, bidragen begränsas kraftigt, jobben slussas iväg eller reas ut till migranter. Migranter, det enda de flesta rent konkret kan se har förändrats i samhället. Man kan fysiskt se att antalet migranter ökat på orten. Resten är totalt abstraherat från det vardagliga livet och därför enormt svårt att ringa in som orsaker för det missnöje som pyr. Därför är det mest logiska att skylla på det man faktiskt kan se själv med egna ögon, och som man kanske ändå var lite avigt inställd till redan från början.

Precis så lät det i det amerikanska rostbältet och på ett liknande sätt låter det även i Sverigedemokraternas Sverige. På grund av invandringen har det ena och det andra gått åt helvete. Likaså röstsedeln, som därmed läggs på kandidaten med flest floskler kring att stoppa invandringen. I grova drag i alla fall. Men vad är alternativen då? Det är främst i den frågan som det verkliga problemet ringas in: det finns inga reella alternativ för att motverka fascismen i dag. Det enda som står till buds är mer av samma vara som gödde den: en skenande nyliberalism med en våldsam kapitalism och arbetarfientlig udd, riktad rakt mot de mest resurssvaga i samhället.

Att den skattesänkande kandidaten Macron tar hem segern betyder två saker. Det ena är att det finns tillräckligt många väljare som inte tror sig förlora på hans politik, och det andra är att folk röstade på honom av föregående anledning. Då med syfte att stoppa Le Pen. Med andra ord röstade man då emot, istället för att rösta för någonting. En stor tragedi för demokratin. Bortsett från att det är nedslående i sig så innefattar det även påtagliga risker inför framtiden.

Den tidigare nämnda liberalismen, med globalisering, frihandel och varufiering som främsta kännetecken, är vad som har skapat monstret till nyfascism vi ser fler och fler ansluta sig till. Mer av samma vara kommer endast att leda till att fler blir utslagna, utestängda från samhällets serviceinrättningar och utslitna av aldrig sinande arbetstimmar. Då är det bara en tidsfråga innan de växer till en kritisk massa som tränger undan mittenhögern till förmån för dess extrem. ”Om fem år ska det inte finnas anledning till att rösta på extremister”, sa Macron i sitt första tal. Vi får väl se.

© 2017 Skånes Fria