”Vi måste komma till konsumtionsfrågan” | Skånes Fria
Kajsa Persson

Fördjupning


Kajsa Persson
Fria.Nu

”Vi måste komma till konsumtionsfrågan”

Hållbarhet har kommit att handla mycket om individens ansvar, samtidigt som stora företag och verksamheter producerar mångdubbelt mer avfall. Fria samtalar med forskaren Anette Svingstedt om varför Sverige inte tycks lyckas med det allra viktigaste – att förebygga avfall.

– Hushåll är alltid enklare att ge sig på och mycket av hållbarhetsdiskussionen handlar om att vältra över ansvaret på individen. Folk blir livrädda för att inte sopsortera rätt medan verksamheterna glider förbi, säger Anette Svingstedt som är forskare vid institutionen för service management och tjänstevetenskap vid Lunds universitet.

Hon har nyligen avslutat ett forskningsprojekt om avfallsminimering där hon tillsammans med kollegan Hervé Corvellec har undersökt hur avfallsbolag tänker kring att förebygga avfall. Det är en fråga hon upplever att det inte har pratats om tillräckligt.

– Den absolut största delen av tidigare forskning har fokuserat på hushållsavfall, på hur individer och hushåll bör och kan göra för att minska avfall och att sortera och återvinna avfallet. Samtidigt kan vi konstatera att hushåll producerar minimalt med avfall jämfört med företag som står för över fem gånger mer.

Att förebygga avfall är det allra översta steget i den modell som kallas avfallstrappan som beskriver hur EU:s medlemsländer ska förhålla sig till avfall. Det gäller att sträva uppåt i trappan där det nedersta steget innebär deponering – alltså att avfall grävs ner vilket är det allra sämsta alternativet för miljön. Därefter kommer i tur och ordning att utvinna energi genom förbränning, att återvinna avfallet och att återanvända genom att ge bort eller sälja i andra hand. Dessa tre steg är Sverige ganska bra på. Men det som egentligen är det allra mest hållbara alternativet, att undvika uppkomst av avfall, har det inte gått lika bra med.

– Vi kan inte se att det i medlemsstaterna totalt sett har skett någon avfallsminskning, utan avfallsmängderna ökar. Det är inte nattsvart men finns inget tydligt positivt resultat, säger Anette Svingstedt.

Ursprungsfrågan i forskningsprojektet om avfallsförebyggande var att ta reda på hur avfallsbolagen arbetar med att hjälpa sina företagskunder att minska och förebygga avfall.

– Efter bara ett par intervjuer upptäckte vi att det gör man inte, säger hon och berättar att rapporten därför kom att handla om vilka hinder som finns för att just förebygga avfall.

Forskarna identifierade fyra tydliga kategorier av hinder som de kallar för inlåsningar. Den första handlar om själva affärsmodellen. I ett avfallsbolag går affärsmodellen ut på att tjäna pengar på avfall och därmed saknas egentligen ekonomiska incitament för att minska avfallsmängden. Nästa inlåsning handlar om vanor och föreställningar av vad man gör på ett avfallsbolag eller när man arbetar med avfallsfrågor.

– Det finns en hög kompetens men många har ännu inte sett att de skulle kunna använda sin kompetens för att minska avfallsmängderna. De upplever inte heller att de bjuds in i så stor grad. Till exempel byggföretag tänker inte att “vi kanske skulle prata med avfallsbolaget om hur vi kan minska avfallsmängderna”. Man har inte den typen av relation och att få det kräver omställning av en hel bransch, säger Svingstedt.

Det finns ljusglimtar där vissa företag har kommit på innovativa lösningar; avfallsbolag som har breddat sin verksamhet från att “bara” ta hand om skräpet som kommer in och företag och avfallsbolag som har börjat samarbeta. Men det är fortfarande i liten skala, och Anette Svingstedt tror att mer samarbete är ett av de viktigaste stegen till att minska avfallsmängderna.

Den tredje inlåsningen handlar om vilka lagar och regler som finns när det gäller avfall, och Anette Svingstedt är övertygad om att också tydligare lagar kan driva utvecklingen framåt.

– Vi har inget regelverk som tydligt pekar på att avfallsmängderna ska minska utan mycket ligger på riktlinjenivå. Mycket av det som har hänt när det gäller ökad hållbarhet har drivits fram av regler och lagar, som när en ny lag ställer krav på till exempel renade utsläpp – det är då innovationen kommer igång. Det stödet saknas när det gäller att förebygga avfall.

Slutligen handlar det om själva infrastrukturen kring avfall. I Sverige finns ett väl fungerande system uppbyggt kring hur vi hanterar avfall med stora anläggningar ständigt redo för avfallet som strömmar in.

Och strömmar in – det gör det. Hur duktiga både individer och stora företag och verksamheter än har blivit på att sortera avfall är mängden fortfarande ett problem. Nästa steg i Svingstedts och Corvellecs forskning är att istället rikta sig mot de stora avfallsproducenterna – företag inom bygg, elektronik, textil och mat – för att ta reda på mer om hindren de ser till att förebygga avfall.

Själv tror Anette Svingstedt att en väg att gå för att förebygga avfall är att göra avfallet mer synligt. Köper du mineralvatten i plastflaskor när du semesterar på Zanzibar får du själv ta med dig flaskorna hem, förklarar hon som exempel.

I EU liksom i Sverige har tanken om en cirkulär ekonomi, som bygger på ett kretsloppssystem där så mycket som möjligt återanvänds och återvinns på olika sätt, fått stort genomslag. Anette Svingstedt är inte kritisk till tanken i sig, men det är just det där med tanke – det behövs verkstad också.

– Vi måste vara uppmärksamma så att den cirkulära ekonomin inte bara är en omväg till att konsumtionen ska kunna fortsätta.

När jag lämnar skräp på återvinningscentralen känner jag att jag gör något bra, men jag köper kanske fortfarande lika mycket nytt. Jag kanske köper på second hand och kan köpa ännu mer eller säljer på loppis så att jag kan köpa mer. Någonstans måste vi komma till konsumtionsfrågan.

Det är också anledningen till att de själva har knutit en konsumtionsforskare till projektet och Anette Svingstedt menar att de båda forskningsfälten måste närma sig varandra.

– Ingen konsumtion, inget avfall. Som det är i dag handlar avfallsförebyggande i princip om återanvändning och återvinning men det är mer som behövs.

Rekommenderade artiklar

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

”Bilden att medierna mörkar stämmer inte”

Att medierna mörkar negativa effekter av invandring hörs ofta i den offentliga debatten. Fria samtalar med journalistikprofessorn Jesper Strömbäck som har undersökt saken och i en ny rapport kommit fram till att så inte är fallet.

Fria.Nu

”Det politiska intresset är större än någonsin”

Med ett år kvar till nästa val och en sommar som varit allt annat än politiskt stabil är frågorna många. Fria samtalar med statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson, ledare för det svenska valforskningsprogrammet, om ökad väljarrörlighet och det ökande politiska intresset.

Fria.Nu

”Finansmarknaden måste ta större ansvar”

En ny forskargrupp ska hjälpa till att göra finansmarknaden mer etisk, och ta ett större ansvar för såväl samhälle som miljö mot bakgrund av det senaste decenniets finanskris och klimathot.

Fria.Nu

© 2017 Skånes Fria