I väntan på att politiken andas klart | Skånes Fria
Jenny Nguyen

Inledare


Andrum

  • Gränskontrollerna på station Hyllie utanför Malmö har skärpts kontinuerligt sedan 2015.
Fria Tidningen

I väntan på att politiken andas klart

Medan den svenska flyktingmottagningen varit upptagen med att skapa andrum åt sig själv blir det allt svårare för migranter och asylrörelsen att andras, skriver Jenny Nguyen.

Den 24 november 2015 presenterade regeringen en rad åtgärder med syfte att göra det svårare att få uppehållstillstånd i Sverige. Det paketerades dessutom magstarkt nog som ett ”andrum” för svenskt flyktingmottagande. Redan då riktades det hård kritik mot förslagen från många olika håll. Nu har exakt två år passerat och många av de farhågor som kritikerna varnade för har blivit sanningar. Därför bör vi benämna det för vad det är: ett andrum som uteblev.

Andrumspaketet innebär bland annat en omsvängning från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd. Detta kritiserades hårt av sakkunniga. Många menade bland annat att åtgärden inte var en lösning och saknade konsekvensanalys. Tvärtom skulle förändringen försvåra integrationen, utöka risken för klassklyftor beroende på villkor för förnyelse, samt i övrigt vara oerhört nedbrytande för människor som behöver stabilitet och trygghet.

I år meddelade Migrationsverket själva att i princip alla får sina tillfälliga uppehållstillstånd förlängda, vilket tydligt pekar på det onödiga med förslaget. De förödande konsekvenserna av tillfälliga uppehållstillstånd har under tiden drabbat både enskilda individer och samhället i stort. I ljuset av detta måste regeringen ställas till svars för sitt bristande ansvarstagande.

Men flykt påverkar människor på många olika sätt. Många tvingas bli hårdhudade för att inte permanent förloras till minnena av skrangliga båtar och syrefattiga lastbilar. Många biter sig igenom en långdragen, traumatiserande och oviss asylprocess. Många tar sig igenom allt detta med hjälp av hoppet om trygghet för sin familj.

Att få leva i trygghet med våra närstående är trots allt en grundläggande del av vad det innebär att vara människa. Detta speglas inte minst i flertalet internationella konventioners stadgande av rätten till familjeliv. Genom familjeåterförening har människor på ett tryggt och lagligt sätt kunnat få tillbaka framtidshopp och värdighet. Men detta är inte längre möjligt eftersom andrumspaketet kraftigt har skurit i möjligheten till familjeåterförening. Det är inhumant och har resulterat i att människor tvingas välja mellan att stanna i konfliktdrabbade områden eller att bege sig ut på en livsfarlig flykt.

Problemen sträcker sig även bortom svensk lagstiftning. I skrivande stund har över 33 000 människor förlorat sina liv under flykten över Medelhavet. Vartenda ett av dessa dödsfall hade kunnat förhindras. Det som nu benämns Europas massgrav är trots allt en direkt konsekvens av hur EU:s gränspolitik har skurit bort säkra och lagliga vägar. I detta har samtliga medlemsstater, inklusive Sverige, ett ansvar att sluta bedriva denna dödliga politik.

Dessa är bara några få av de många negativa effekter av samtidens förda asylpolitik. Men likt förbannat är detta fortfarande ett område som politiska makthavare även fortsatt kommer att tvingas ta ställning till. För också i framtiden kommer människor att behöva fly, om inte på grund av konflikt så på grund av klimatförändringar. Det kräver en ideologisk kompass och en tydlig framtidsvision om vad för typ av samhälle man eftersträvar.

Det är inte minst asylrörelsen mycket väl medvetna om. Ideella krafter har i åratal organiserat sig med vetskapen om att all politik som förs har konkreta effekter på människors möjlighet att leva ett drägligt liv. Asylaktivisterna är där, genom repressiva lagförslag och kappvändningar, suicidtankar och socioekonomisk utsatthet, tvångsutvisningar och godtyckliga åldersuppskrivningar. Det är en rörelse som inser att solidaritet är en av de viktigaste beståndsdelarna i ett samhällsbygge.

Eller, för att citera Socialdemokraternas eget partiprogram: ”solidaritet växer ur insikten att vi alla är beroende av varandra.”

Asylrörelsen praktiserar solidaritet varje dag. När ska regeringen göra detsamma?

© 2017 Skånes Fria