– Jag hade läst Dotterbolagets fanzines och tyckte de var coola. När jag flyttade till Malmö sa jag att jag skulle vilja vara med. Och så fick jag det. Och så blev jag jätteglad, säger Karin Casimir Lindholm.

– Så var det för mig med, säger Sara Elgeholm.

Karin Casimir Lindholm och Sara Elgeholm skrattar.

Ungefär så där brukar det gå till när Dotterbolaget får nya medlemmar. Nästan alla medlemmarna har kommit i kontakt med serieskaparkollektivet i samband med att de börjat på serieutbildningen vid Kvarnby folkhögskola.

Karin Casimir Lindholm går andra året på Serieskolan på Kvarnby och Sara Elgeholm gick ut utbildningen för ett och ett halvt år sedan.

Klockan är halv sex på kvällen när några av medlemmarna i Dotterbolaget samlas till möte i Louise Langes lägenhet på Sofielund. På bordet står te, chips och tända ljus. Katterna Vilda och Skugga strövar runt i vardagsrummet och hoppar med jämna mellanrum upp i sofforna. I kväll ska de prata ihop sig inför sin gemensamma utställning på Arbetets museum i Norrköping med titeln Dotterbolagets perversa verksamhet.

Titeln har inspirerats av en krönika av Alf Ronnby i Skånska Dagbladet för ett par år sedan där han beskrev Dotterbolagets verksamhet som rabiat och pervers.

– Det var så roligt att vi blev utmålade som så rabiata. Serier brukar ses som något rätt oskyldigt, men det verkar som om han hade svårt att förstå ironin i våra serier, säger Sara Elgeholm.

Dotterbolaget bildades på den internationella kvinnodagen den 8 mars 2005 eftersom det fanns ett behov av ett samarbetsforum för serietecknare ”som inte var snubbar”, berättar Karin Casimir Lindholm. Det verkar vara en bergfast grundhållning. Inga män är välkomna.

– Den som vill får vara med, åtminstone om det är en tjej eller transperson. Så det är ingen elitsammanslutning, säger Karin Casimir Lindholm.

Sara Hansson är kvällens eftersläntrare. Hon har med sig tofu. Dotterbolagets verksamhet går ut på att göra fanzines, utställningar och gemensamma projekt. Men det handlar också mycket om att peppa varandra, menar Sara Hansson.

– Egentligen jobbar vi inte så mycket ihop, alla jobbar mycket på eget håll. Men vi delar och har en plattform ihop, säger Sara Hansson.

Plattformen går ut på att vara ett kvinnoseparatistiskt nätverk som aktivt ska undvika konkurrens och i stället hjälpas åt.

Jag frågar om det verkligen går att helt och hållet undvika avundsjuka och konflikter. Någon gång uppstår väl ändå avundsjuka inom gruppen?

– Jag upplever absolut inte det. Inte som ageras ut i alla fall. Jag tror att många tänker att andras framgångar gynnar även en själv. Vi jobbar mycket med systerskap och att peppa andra tjejer, säger Sara Hansson.

En anledning till att det inte finns så mycket konkurrens kan vara att seriemediet fortfarande är på frammarsch, menar hon. Sara Hansson ser Dotterbolaget mer som ett nätverk än som ett kollektiv.

– Om det bara funnits jättetrygga anställningar på en arbetsmarknad utan diskriminering hade vi inte behövt ett nätverk. Att frilansa innebär att inte riktigt veta hur man ska få pengar till hyran. Vi är kanske ett tecken i tiden på så sätt, säger Sara Hansson.

Nästa gång någon ser Dotterbolaget så ser sammanslutningen inte ut exakt så här: Lisa Ewald, Sara Hansson, Karin Casimir Lindholm (som för övrigt precis har gått), Sara Elgeholm och Louise Lange. Dotterbolaget förändras minut för minut.

– Det som jag tycker är fint är att gruppen förändras hela tiden. Det är viktigt att det hela tiden kommer nya som vill vara aktiva, säger Sara Elgeholm.