Pär Thörn har blivit du med läsaren | Skånes Fria
Skånes Fria

Pär Thörn har blivit du med läsaren

Pär Thörn öser hellre på och ser vad som händer i stället för att försöka normalisera sin produktion. Men han vill inte vara någon ståuppkomiker som genererar kulturellt kapital.

För en vecka sedan kom Pär Thörns senaste bok med den uppfordrande titeln Land skall med lag byggas ut. Jag är på den officiella releasen av boken på galleriet Krets i Malmö och lyssnar när Pär Thörn läser styckena om Josef Ström, en vilsen man som har svårt att orientera sig i vardagen, som ständigt möblerar om i sin lägenhet, som upplever en ”tickande ångest” som bara blir starkare.

Det är många som skrattar där inne på Krets. Jag med. Men varför egentligen? Det är otroligt sorgligt.

Några dagar senare träffar jag Pär Thörn på Sankt Knuts bageri i Malmö och frågar honom hur han ser på att människor skrattar när han läser högt ur sina böcker, ofta med absurda karaktärer.

– Det är helt okej att folk skrattar. Motsättningen mellan skratt och sorg måste inte vara där hela tiden. Men det är ett stort problem om folk bara uppfattar det som humor och inte ser de tragiska dimensionerna, det måste jag säga. Då har jag verkligen misslyckats. Jag vill inte vara en ståuppkomiker som genererar kulturellt kapital, säger Pär Thörn.

Många kritiker har lyft fram Pär Thörn som en av de viktigaste unga författarna just nu. Land skall med lag byggas är hans sjunde bok sedan debuten 2002, och han håller redan på med en åttonde bok, men det är fortfarande osäkert om det verkligen blir en bok.

– En del tycker man ska lugna ner sig, men det är en typisk grej för litteraturbranschen. Jag har inte lust att normalisera min produktion enligt något modernistiskt ideal.

Hans förra bok, prosaboken Tidsstudiemannen från 2008, handlar om en man som tar anställning som tidsstudieman på ett företag. Tidsstudiemannen är besatt av sin uppgift att mäta tid på fabriken där han jobbar och utvecklar en kreativ besatthet inför sitt jobb. Boken fick många positiva reaktioner, men Nina Björn var kritisk till det känslovakuum som hon menade fanns i boken och hos tidsstudiemannen, även om hon sympatiserade med samhällskritiken.

– Nina Björk verkar vilja att någon ska skriva ut att här har vi någon som känner känslor. Men hur skriver man den känslolösa utsagan? I Tidsstudiemannen var jag intresserad av att beskriva en alienation.

Marx använde sig av begreppet alienation för att kritisera hur människans arbetskraft reduceras till en vara på arbetsmarknaden. Och en bok som skildrar alienationen i arbetslivet blir ett kommunistiskt propagandaprojekt, menar Pär Thörn. Inte propaganda för realkommunismen, ”som inte var och är något annat än en fascistisk statskapitalism”, fortsätter han, utan kommunismen som en utopi.

– Min senaste bok är inte lika tydligt politisk, säger Pär Thörn.

Som vanligt har han fyllt sidorna med texter som bygger på intrikata system av associationer. Här finns dikter på syldaviska, fragment av texter av Göran Sonnevi, Håkan Nesser och Ludwig Wittgenstein, klipp ur riksdagsmotioner med ihåliga budskap och fem pressbilder på centerpartistiska riksdagsledamöter som tillsammans utgör ordet livet. I Sveriges riksdag sitter 29 centerpartistiska ledamöter, och i Pär Thörns universum motsvarar varje ledamot en bokstav i alfabetet.

– Det innebär att man kan skriva alla utsagor som finns i det svenska språket med hjälp av bilder på centerpartistiska ledamöter. Det är en lite för skojig idé för att inte använda i en bok.

Genom boken löper en linje som delar in sidorna i en överdel och en underdel. Det är alltså fritt för läsaren att associera, att hitta dolda dimensioner i texten.

– Det är svårt att hitta en tydlig tes i den här boken, det är i så fall skrivandet som en frihetssträvan, som en form av utopisk praktik.

I boken, som han ser som en diktbok, finns både ett jag och ett du. Pär Thörn har varit mån om att etablera en relation med läsaren. Han ville att läsaren skulle vara en aktör i boken, men det är inte självklart hur och på vilket sätt. Jaget är, likt Pär Thörn själv, en person som bor i en lägenhet på Amiralsgatan i Malmö, och som har viss koppling till den vilsne Josef Ström.

– Jag tar in mig själv i mina berättelser om folk. Som till exempel en sådan som Josef Ström, han är väl inte speciellt lik mig, men om jag skulle förstärka vissa delar av mig själv, så skulle man väl få en Ström kanske. Mina kompisar har lite svårt för att förstå vad andra ser för speciellt med mina böcker, ”att läsa dina böcker är ungefär som att hänga med dig”, säger de. Där finns nog det personliga. Det här är första gången jag skrivit ut mig själv så tydligt. 

 

Rekommenderade artiklar

Stad Solidar vill bygga bort gentrifieringen på Möllan

Ödetomten vid Folkets park har förvandlats till en interaktiv konstinstallation och bostäder, ett Folkets hus, en skateramp och en konsthall poppar upp som svampar ur jorden. Stad Solidar protesterar mot ett Möllan i förvandling.

Hela världen i konstnärernas tält

Säg Rosengård och många tänker förort, trångboddhet och en hög andel utlandsfödda och arbetslösa. Ett pågående konstprojekt i Rosengård vill visa andra sidor av förorten.

”Män borde ge villkorslös kärlek”

I början av serietecknarkarriären trodde Liv Strömquist att det hon försökte säga redan var självklart för en tänkt läsekrets, och att det feministiska budskapet skulle vara för extremt för samhället i stort. Hon trodde fel.

Lilith kritiskt till räddningspaket

Nedläggningshotade Lilith Performance Studio kan få fortsatt stöd - på villkor att Lilith utvecklar sin verksamhet även i Lund. Något som verksamhetens konstnärliga ledare Elin Lundgren inte alls lockas av.

© 2019 Skånes Fria