Tänk bortom klotterbegreppet | Skånes Fria
Skånes Fria

Tänk bortom klotterbegreppet

Det offentliga rummet. Ett begrepp som stöts och blöts. Men vad är det egentligen för rum som är offentligt? Och vad innehåller det? Vad är det som får ta plats och vilken plats tar det? I andra delen av Malmö Frias serie om det offentliga rummet möter vi Kolbjörn Guwallius, aktuell med boken Sätta färg på staden - obeställd kreativitet i det offentliga rummet.

KONSTEN ATT TA PLATS

Del 2: Kolbjörn Guwallius

– Jag ser mig alltid omkring när jag rör mig. Lägger märke till allt möjligt - graffitin, reklamen eller hur en busskur står.

Engagemanget tog fart när Kolbjörn Guwallius arbetade på Smålands nation i Lund i slutet av nittiotalet. Där hade de en graffitivägg som de fick kämpa för.

– Ju mer jag fattade att det fanns ett motstånd, desto mer intresserad blev jag.

Motståndet kom från kommunen som ville ha bort väggen. De menade att varje ommålning skulle kräva bygglov eftersom miljön förändrades.

– Men de hade väl inte ens kunnat se skillnad på målningarna. Graffiti som graffiti. De ville nog bara använda de kryphål de kunde hitta.

Lunds kommun hade skickat ut en broschyr där de skrev att graffiti skulle få utövarna att ”börja sniffa” och hålla på med annan brottslighet. Han tycker den här inställningen till graffiti lever kvar i bland annat Stockholm genom deras nolltolerans.

– Det känns tyvärr ofta mer som nolltolerans mot ungdomskultur än något annat.

2008 gjorde Kolbjörn Guwallius dokumentärfilmen Rätten till staden vars titel talar för sig själv. I mars kommer hans bok Sätta färg på staden. Den handlar om obeställd kreativitet i det offentliga rummet och dess möte med resten av samhället.

– Jag vill få folk att tänka bortom klotterbegreppet. Det är först då man verkligen kan föra en dialog. Oftast blir det bara låsta positioner när man ska prata om det här ämnet. Jag hoppas boken kan bidra till en mer nyanserad debatt.

Själv har Kolbjörn Guwallius som mest affischerat.

I stället har han valt att se på frågan med ett utifrånperspektiv.

Varför är gatukonst så intressant?

– Varför är något intressant? Det är kul att upptäcka saker. Att man råkar titta till för att man ser något i ögonvrån, att få uppleva något man inte sett förut kanske. Jag undrar vilka människorna bakom är. Men jag tycker inte att all gatukonst är bra, precis som att all konst i övrigt inte är bra.

– Jag är fascinerad av det som inte ”borde” vara där men ändå är där. Egentligen handlar det om många olika spår av människor: tuggummin på gatan, klistermärken, spyor som inte regnat bort…

Du skiljer på gatukonst och graffiti.

– Det är en glidande skala, de bryter mot samma regler i samhället men graffitin har sina interna regler. Det har inte gatukonsten. De hänger inte riktigt samman historiskt heller. Även om det är många graffitimålare som gått över till att göra gatukonst eller gör både och.

Att graffiti och gatukonst är kontroversiellt tror Kolbjörn Guwallius bland annat beror på motstånd från politiker, polis och fastighetsägare. Och att det är olagligt såklart.

– Ett förbud kan ofta verka stigmatiserande. Å andra sidan skulle laglig graffiti vara lika med ett upphävande av äganderätten, åtminstone av fasader och liknande. Fastighetsägare skulle inte längre ha makten över sina fasader, vilket vore problematiskt eftersom de ändå har skötselansvar för dessa. Därför kan gatukonst och graffiti aldrig bli helt och hållet lagligt med nuvarande samhällssystem. Men det är det kanske inte särskilt många som efterfrågar heller. Tolerans är antagligen en bättre väg än både tillstånd och förbud, och gränserna för toleransen måste hela tiden förhandlas.

Kolbjörn Guwallius menar också att gatukonstens budskap i sig kan vara kontroversiellt. Det kan vara adbusting, alltså att man gör om reklam efter eget tycke och smak eller bara politiska slagord.

– Det finns helt klart en konflikt, eller en spänning, mellan gatukonst och reklam. De tar samma utrymme i anspråk, men är närvarande i staden på olika villkor. Gatukonsten betalar inte för sig men finns där olagligt ändå, medan reklamen är laglig på grund av annonsörernas reklambudgetar.

Vad har reklamen för plats i det offentliga rummet?

– De flesta kommuner upplåter plats åt utomhusreklam. Men det finns inte direkt några restriktioner för vad som får sättas upp. En stad med handel kommer ha kommersiella budskap och det är väl rimligt att man får saluföra sig i anslutning till sina butiker. Men det är inte helt okontroversiellt att företagen kan marknadsföra sig runtom i hela staden bara för att de har råd. De får lätt en väldig dominans på bekostnad av andra uttryck och stadsbilden formas så klart av reklamen. Man kan inte riktigt välja bort att se reklam.

Varför tror du att gatukonstnärerna gör det de gör trots riskerna?

– Det är svårt att veta. Några vill ha en mer levande stad, andra vill bara ha rätt att uttrycka sig. Medan somliga gör sina grejer för att andra ska ha något att titta på gör andra det för sin egen skull. Om det är något man kan säga så är det att det inte går att generalisera.

Kolbjörn Guwallius tror att alla städer i någon mån skulle kunna ge utrymme för gatukonst och graffiti. Att människors kreativitet är något som borde tas till vara på. Att lagliga ytor är ett alldeles utmärkt sätt att låta folk måla sanktionerat.

– Jag tror att samhället hade tjänat både ekonomiskt och kulturellt på att vara mer öppet mot graffiti. Man skulle spara pengar på sanering, få fler roligare fasader och en färggladare stad.

Kolbjörn Guwallius tycker att det med svenska mått mätt finns mycket gatukonst och graffiti i Malmö. Och det talas ofta om att Malmö stad har en annorlunda, mildare inställning än andra städer.

– Malmö är egentligen inte annorlunda i ett internationellt perspektiv. Det är snarare andra svenska städer som är hårda. Stockholm har länge kört med sin nolltolerans. Den säger att Stockholms stad inte ska bidra till något som kan väcka intresse för ”olaglig graffiti” - och det tolkas dessvärre oftast som att aktivt motarbeta allt som handlar om spraykonst.

Men det är viktigt att betona att kontroversen inte är svartvit.

– Det är inte bara dumma poliser och politiker och snälla graffitimålare. Absolut inte. Gatukonstens plats i det offentliga rummet är en fråga öppen för förhandling. Om man tycker att folk ska få måla där de vill borde man kanske också tycka att den som har ytan får ta bort det.

– Varje samhälle och medborgarna i det måste få bestämma hur staden ska se ut, gemensamt. Vi har ju till exempel vägar och bilar och det luktar och bullrar och vi ska tåla ohälsan det för med sig. Och det gör vi för att bilismen också är något positivt för många. Alla företeelser i samhället som är tillåtna är inte problemfria, men trots allt är det många saker som tillåts. Gatukonst och graffiti kunde åtminstone i någon utsträckning få vara med bland dessa.

I sista delen av Danina Mahmutovics artikelserie träffar du graffitimålaren Johanna Turner, och får dessutom veta hur reklamföretagen själva resonerar kring det offentliga rummet.

Annons

Rekommenderade artiklar

Du har rätt att sätta spår!

Det offentliga rummet. Ett begrepp som stöts och blöts. Men vad är det egentligen för rum som är offentligt? Och vad innehåller det? Vad är det som får ta plats och vilken plats tar det? I tre delar med start i dag får vi möta personer som på något sätt förhåller sig till det offentliga rummet.

Verkstäder som skriver historia

Kulturverkstäderna på Österlen där nya och gamla svenskar lär känna varandra samtidigt som de skapar något har blivit en stor succé.

Landets Fria

Barn flyr till skogs i protest

Karolina Henkes bildserie berättar en saga om barn som flyr till skogs för att sätta press på vuxna om miljöfrågor.

Landets Fria

© 2017 Skånes Fria