Malmöförfattare utforskar slovensk litteratur
I veckan som gick har fem författare från Malmö samtalat och gjort uppläsningar i tre slovenska städer. Mats Kolmisoppi, Josefine Adolfsson, Pär Thörn, Andrzej Tichy och Ida Börjel har i Ljubljana, Ribnica och Koper genom sina författarskap fått representera den unga svenska litteraturen. En något annorlunda situation mot hur utlandsuppläsningar brukar vara för svenska författare. Vanligtvis är det de svenska deltagarna som kommer från ett litet språkområde och ännu mindre land, nu dock på besök i ett land med två miljoner invånare och inte många fler modermålstalande av slovenska.
Likväl är Slovenien ett land med stor litteraturutgivning (räknar man in egenutgivning, hembygdsförlag och liknande så ges ojämförbara 800 diktsamlingar ut per år) av såväl inhemsk som översatt litteratur.
Till de svenska författare som blivit översatta de senaste åren hör Lars Gustafsson, Sven Lindquist, PO Enquist och Tomas Tranströmer.
Tranströmers bok med ett stort urval av dikter hade en betydande påverkan på den yngre slovenska poesiscenen när den utkom för snart tio år sedan. Möjligheten att bekanta sig med den yngre svenska litteraturen har dock varit högst begränsad undantaget poesifestivalbesök av bland andra Ida Börjel, Catharina Gripenberg och Linn Hansén.
Det går dock att konstatera att intresset finns hos den slovenska publiken när de fem Malmöförfattarna framträder på vitt skilda ställen med publik av studenter, kulturintresserade tanter och unga författarkollegor. Både radio och de största dagstidningarna passar på att intervjua om situationen för den samtida svenska litteraturen. Vilka är de tydligaste strömningarna inom den unga svenska litteraturen? Finns det några förebilder? Vad vill sägas och hur förs det fram?
Genom mötet för såväl läsare och kollegor med utländska författare så uppenbaras självfallet likheterna och skillnaderna: det gemensamma i begränsningarna av litteraturdebatten i små länder; hur kommer det sig att de viktigaste strömningarna inom poesin skiljer sig så vitt åt i de båda länderna; hur synliggörs och hörs olika samhällsklasser, invandrare, minoriteter i litteraturen?
De fem malmöförfattarna läser på svenska och den i Sverige utgivna poeten Lucija Stupica läser översättningarna, som också publiceras i en nättidskrift. I mötet uppenbaras och konkretiseras också den svenska litteraturen för en svensk åhörare, då författarna måste betrakta situationen för den svenska litteraturen och deras egen position och roll i den från ett utifrånperspektiv.
Det är där någonstans det blir uppenbart vilken syresättande effekt internationella författarmöten har för små länder som Sverige och Sloveniens litteraturscener, för att inte tala om behovet av att ständigt omtumlas av översatt litteratur – det gäller både läsare, och författare.