Skånes Fria

Uppbrott och förnyelse

Det rör på sig i Malmös teaterliv. Institutet har tagit sin kappsäck och flyttat till Berlin där de nyligen hade urpremiär för sin nya uppsättning Conte D’ Amour. Teater Insite är ny hyresgäst i Institutets gamla lokaler i Malmö. Samtidigt letar Teatr Weimar efter en ny scen, medan Inkonst smider planer på en internationell teaterfestival. Hur är det att mista sin scen? Vad hände med stadens teater när Institutet flyttade? Malmö Fria ställde frågorna till några aktörer i det fria teaterlivet.

För ett och ett halvt år sedan förlorade teatergruppen Institutet sin lokal på Norra Vallgatan i Malmö. Anledningen uppgavs vara att kommunen ville ha större rörlighet vid omprövning av existerande stöd.

Men Institutet menade att den verkliga anledningen var att teatergruppen varit en obekväm röst i Malmö som kommunen ville bli av med.

Institutet packade sin kappsäck och flyttade till Berlin. Fast riktigt så enkelt är det inte, för Institutet har numera ett kontor i Malmö och kommer förmodligen skaffa ett kontor i Berlin. Institutet har heller inte några planer på att skaffa en fast scen, tanken är att fortsätta samarbeta med scener i stället för att hålla sig med en egen, enligt teatergruppens konstärlige ledare Anders Carlsson.

Sedan februari 2010 är Institutet verksamt i just Berlin där de är aktuella med den nya uppsättningen Conte D’ Amour. En uppsättning som handlar om Fritzlfallet i Österrike som rullades upp 2008. Pjäsen handlar om romantisk kärlek och de tankar vi människor har kring kontroll och ägande, berättar Anders Carlsson.

Men den som tror att pjäsen innehåller en Fritzlfigur tror fel.

– Vi tjänar inget på den chockeffekten ett biografiskt porträtt kan skapa. Det finns däremot en patriark i pjäsen, säger Anders Carlsson.

Etiska avvägningar av den här typen är kanske inte något som alla förknippar med Institutet, teatergruppen som stod bakom den omdebatterade föreställningen The Rise and Fall of the Roman Empire, som sattes upp som fem engångsföreställningar på vardera sju timmar med bondage, onani och förnedring på scenen.

Går det att göra den här typen av teater med kommunalt stöd? frågade Sydsvenskans reportrar Institutet i samband med att gruppen förlorade sitt verksamhetsstöd från kommunen.

Hur ser du på uppbrottet i dag?

– Det kommer väl alltid vara lite dubbelt. Vi hade förmodligen aldrig kommit iväg om vi fortfarande varit ansvariga för en lokal att fylla med verksamhet. Samtidigt är det som hände en skamfläck för svenskt kulturliv. Både branschen och journalisterna har ett ansvar, säger Anders Carlsson.

Teaterfolket borde ha reagerat när det så tydligt handlade om att tysta en obekväm röst, menar Anders Carlsson. Och journalisterna ställde fel frågor.

– Ett argument som framfördes var att man får skylla sig själv när man biter den hand som föder en. Om man provocerar makten får man alltså skylla sig själv om man blir bestraffad.

Vad var det Institutet tillförde Malmös teaterliv?

– Jag tror att vi skakade igång ett samtal om teaterns plats i samhället och att vi inspirerat andra att ställa frågor. Vi bröt den politiska korrektheten genom att inte svara på den sociala beställningen och göra det som förväntas, säger Anders Carlsson.

Förutom gästspelet med Conte D’ Amour på Inkonst i höst planerar Institutet det internationella projektet Invisible Empire i Brösarp tillsammans med Central Theater Leipzig och den franska gruppen Irmar i sommar.

– Vi ska bygga ett tillsammansläger i Brösarp. Målet är att man ska ha det trevligt tillsammans, vilket är politiskt väldigt utmanande.

Och det är genom internationella samarbeten som Institutet tänker etablera sig i ett europeiskt sammanhang av festivaler och gästspel.

Hur ser du på Malmös fria teaterliv från din nya horisont?

– Nu har jag inte varit i Malmö och sett det som spelats. Det som jag mest hört om är Inkonst och deras internationella gästspel. Det ger ett löfte om en framtid för Malmös teaterliv. Nere på Norra Vallgatan tycks det inte hända så mycket intressant tyvärr.

Det var Teater Insite och Teater Foratt som flyttade in på Norra Vallgatan när Institutet tvingades lämna sina lokaler.

Ragna Weisteen är konstnärlig ledare på Teater Insite och hon har inte lust att polemisera mot Anders Carlssons påstående att det inte händer så mycket intressant på Bastionen numera.

– Det är ju givet att han tycker så. Självklart var det irriterande för honom, säger Ragna Weisteen, som samtidigt tycker att det är viktigt att lyfta fram det arbete som Teater Terrier gjorde innan gruppen upplöstes och en del av gruppen gick vidare med Institutet.

Teater Terrier grundades 2000 av fyra studenter vid Teaterhögskolan. Mellan 2003 och 2008 byggde Teater Terrier upp verksamheten på Bastionen. År 2008 bytte Teater Terrier namn till Institutet.

– Teater Terrier har varit viktiga för Malmös kulturliv under lång tid. De fräschade upp Malmös kulturliv, skrev egna pjäser och fick Malmös frigrupper att synas. De har varit viktiga för att dra igång egenskaparandan. De arbetade som en ensemble och skrev politiska texter ihop. Budskapen var spännande som teater, och sceniskt var de mer traditionella än Institutet. Institutet är starkare i formen än i budskapet, säger Ragna Weisteen på Teater Insite.

Teater Insite vill vara en platsutforskande teater och har sedan starten 2007 gjort flera föreställningar på andra platser än på teatrar. Men sedan flytten till Bastionen har två av fyra föreställningar helt och hållet ägt rum på Bastionens fasta scen.

På vilket sätt experimenterar Insite med platsen i sin teater i dag?

– Det handlar inte bara om att vi går ut och spelar en pjäs på en plats där pjäsen utspelar sig. Rumsutforskande skulle jag vilja kalla vårt sätt att arbeta. Hur rummet, publiken och skådespelarna interagerar, säger Ragna Weisteen, och tillägger att Insite vill fortsätta att spela utomhus och utforska sin förhållandevis nya scen på Bastionen.

Insite tänker också utveckla sina internationella samarbeten. I den förra produktionen Dödsvariationer samarbetade Insite med en rysk koreograf och Teater Foratt, som också är hyresgäster inne på Bastionen, driver olika samarbeten med Frankrike, Libanon och Egypten, enligt Ragna Weisteen.

Insite har funderat en hel del kring vilket hål Bastionen ska fylla och kommit fram till att det är viktigt att vara en scen för de unga teaterutövarna.

– Vi är Malmös och Skånes unga teaterhus som för in den nya och unga kraften. Stadsteatern kan erbjuda en traditionell scen, Inkonst en gästspelsscen och Bastionen är en plats där de lokala frigrupperna kan komma in och göra en föreställning. Vi har en foajétid en gång i månaden då olika folk kan komma och göra en engångsshow, säger Ragna Weisteen.

Inte långt från teaterhuset Bastionen ligger Teatr Weimar, vars språkorienterade teateralster ofta lyfts fram som det bästa inom den experimentella teatern i Sverige just nu.

Teatr Weimar har, liksom grannarna Panora och tidskriften Fronesis, sagts upp från sina lokaler i huset som ägs av Skånska Dagbladet, och tvingas alltså precis som Institutet att se sig om efter ett nytt sammanhang. Men än finns inga konkreta flyttplaner.

– Det finns inget konkret när det gäller lokalfrågan. Vi gillar ju våra grannar och skulle gärna fortsätta vara grannar, säger dramatikern Christina Ouzounidis på Teatr Weimar.

Att söka sig utanför Malmö är inte heller aktuellt.

– Vi har nog inte lekt med tanken på att lämna Malmö. Vi tycker nog alla att det är toppen här. Dels är vi flera som är baserade i Malmö, dels finns det en krets av författare och konstnärer här som vi samarbetar mycket med och tycker om att samarbeta med. Vi vet inte annars var vi skulle vara – jag kan inte se någon anledning till att vi skulle flytta till Stockholm. Malmö är en bra arbetsort, och här finns det mycket kopplingar till andra genrer och nischer.

Hur ser du på att Institutet tvingades flytta?

– Det behöver inte finnas något dolt motstånd i att förlora sina lokaler, säger Christina Ouzounidis som samtidigt tycker att det är ”gynnsamt för alla om alla får finnas”.

Men hon skulle önska att det fanns en ännu större uppriktighet i samtalet mellan olika teatergrupper om varandras föreställningar.

– Jag tror att det skulle vara bra för arbetsklimatet.

Ett experimentellt och samtidigt uppburet sällskap som Teatr Weimar försöker undvika att stelna i en form genom att hela tiden samtala inom gruppen och genom att göra medvetna val.

– Mycket har handlat om att inte nödvändigtvis välja det man erbjuds utan att försöka återgå till det vi själva vill göra. Och om det verkar omöjligt att få in det vi vill i de större sammanhangen med mer rigida strukturer, så försöker vi antingen förändra strukturerna eller välja bort saker, säger Christina Ouzounidis, som samtidigt tycker att det är viktigt att ta ansvar gentemot yngre förmågor.

– Det finns alltid behov av nya uppstickare. Det finns många intressanta nya dramatikstudenter på Teaterhögskolan som gör intressanta saker och skådespelarstudenter som drar igång nya grupper och arbetskonstellationer. Det händer nya grejer hela tiden, samtidigt som vi måste börja ta vårt ansvar. Det är lätt att känna sig som en förbisedd grupp, men vi börjar faktiskt bli gubbar och tanter. Det är dags att bjuda in folk och öppna sina scener för de yngre som är på gång, säger Christina Ouzounidis.

Den här inställningen innebär att Teatr Weimar kommer att fungera mer och mer som ett produktionshus för olika samarbeten och som en gästspelsscen för andra.

I höst planerar Teatr Weimar att sätta upp Spöksonaten, den här gången en teaterföreställning uppbyggd av rum, kostym, ljud och ljus. En ljussättare, en kostymör och en ljudkonstnär ingår i projektet, men inga skådespelare eller regissörer.

– Det är språkorienterat men har inte nödvändigtvis med text att göra. I stället kan man säga att vi blir mer och mer av ett konstnärskollektiv, säger Christina Ouzounidis.

Internationella och nationella gästspel ska ge en vitamininjektion i Malmös teatervärld, om Natik Awayez, konstnärlig ledare på Inkonst, får som han vill.

Inkonst har under våren satsat på internationell scenkonst på programmet. Planen är att Inkonst ska fortsätta erbjuda internationell teaterkonst som utforskar det teoretiska fältet och inte bara arbetar gestaltande konkret. Awayez är också en av intitativtagarna till den internationella teaterfestivalen Malmö International Performing Arts Festival, Mipaf, som Inkonst och Teaterhögskolan vill starta nästa höst.

Inkonst och Teaterhögskolan har träffat politiker, tjänstemän, journalister och nyckelpersoner i Malmös teaterliv för att diskutera Mipaf.

– Vi får se vad som händer, allt står stilla just nu, säger Natik Awayez.

Tanken med festivalen är att föra in ett flöde av internationell kompetens i Malmös teater genom att under en kort tid samla representanter från svensk och internationell teater här.

– Det känns som att teaterkonsten i Sverige halkat efter den internationella teaterkonsten och inte riktigt hängt med i utvecklingen, säger Natik Awayez, som menar att den svenska scenkonsten i dag lyser med sin frånvaro i de viktiga internationella sammanhangen.

Om festivalen blir verklighet ska Teaterhögskolan ta ansvar för den teoretiska delen av festivalen, medan Inkonst ansvarar för programmet.

Natik Awayez berättar att det framför allt är den postdramatiska teatern som är intressant att lyfta fram. En teater där de medverkande söker nya sätt för gestaltning, bland annat genom att lösa upp de traditionella hierarkierna mellan text, regi, skådespelare, scenografi och teknik.

– I den postdramatiska teatern finns inte dessa beståndsdelar på samma sätt och det här sättet att jobba på har man kommit långt med i Europa där det finns en mångfald av sätt att arbeta på, till exempel regissörer som valt bort skådespelare och skådisar som valt bort regissörer.

Natik Awayez lyfter bland annat fram europeiska kollektiv som Gob Squad som i sina föreställningar gör publiken till skådespelare och Rimini Protokoll, ett tyskt regissörskollektiv utan skådespelare, som i föreställningen Radio Muezzin ställer fyra böneutropare från Kairos slumområden på scen och låter betraktaren komma nära deras liv och islam.

Vad säger du om bilden av det vitala teaterlivet i Malmö?

– Jag tycker att det delvis stämmer att teaterlivet här är vitalt. Malmö har de rätta förutsättningarna, men den här situationen är samtidigt ganska ny och skör. Man behöver bygga på det här klimatet så att det växer sig starkare, säger Natik Awayez, som menar att det uppstod ett hål i Malmös teaterliv när Institutet försvann.

– Vi har två teatrar som tydligt jobbar med postdramatisk teater, det är Institutet och Teatr Weimar. När en av dem försvinner så skapas ett tomrum - hade vi haft tio grupper som arbetat så hade inte detta hål uppstått, säger Natik Awayez.

Fakta Conte D’ Amour

Institutet, den finska gruppen Nya rampen och regissören Markus Öhrn hade urpremiär för Conte D’ Amour på Ballhaus Ost i Berlin den 14 maj, med föreställningar till och med 20 maj. Den 18 maj kl 20 hålls seminariet Cellar of Love på Ballhaus Ost. Conte D’ Amour visas dessutom på Theaterszene Europa i Köln 26 maj, på Inkonst i Malmö 15-30 oktober och på Baltic Circle International Theatre Festival i Helsingfors 17-21 november.

Fakta: 

Fakta Conte D’ Amour

Institutet, den finska gruppen Nya rampen och regissören Markus Öhrn hade urpremiär för Conte D’ Amour på Ballhaus Ost i Berlin den 14 maj, med föreställningar till och med 20 maj. Den 18 maj kl 20 hålls seminariet Cellar of Love på Ballhaus Ost. Conte D’ Amour visas dessutom på Theaterszene Europa i Köln 26 maj, på Inkonst i Malmö 15-30 oktober och på Baltic Circle International Theatre Festival i Helsingfors 17-21 november.

Källa: Institutet

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Kris för Sveriges kulturtidskrifter

Kulturrådet minskar stödet till Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter med motiveringen att det rör sig om en ”intresseförening”. Nu går verksamheten på knäna och tidskriftspriset är i fara, berättar ordförande Siri Reuterstrand.

Fria Tidningen

Studenter pressas till brott mot upphovsrätten

Polisanmälningen mot nedlagda Student bay avskräcker inte. Nätverket Studenter för fri kurslitteratur fortsätter att dela ut material på nätet, till upphovsmännens förargelse.

Fria Tidningen

Stad Solidar vill bygga bort gentrifieringen på Möllan

Ödetomten vid Folkets park har förvandlats till en interaktiv konstinstallation och bostäder, ett Folkets hus, en skateramp och en konsthall poppar upp som svampar ur jorden. Stad Solidar protesterar mot ett Möllan i förvandling.

Skånes Fria

Hela världen i konstnärernas tält

Säg Rosengård och många tänker förort, trångboddhet och en hög andel utlandsfödda och arbetslösa. Ett pågående konstprojekt i Rosengård vill visa andra sidor av förorten.

Skånes Fria

© 2024 Fria.Nu