Satir, medicin och underhållning när Teaterrepubliken öppnar apotek
Tre män i svarta kostymer och foträta sandaler hälsar oss välkomna i den lilla lokalen på Djäknegatan. Det känns personligt och långt ifrån de stora teatrarnas feta produktioner där parfymindränkta damer trängs med kultureliten på premiärerna.
Manus och regi: August Lindmark
Medverkande: Torbjörn Lindberg, August Lindmark och Jörgen Thorsson
Producent: Jens Peter Karlsson
Här, mellan en tant i hennafärgat hår och en Möllantjej i läderpjuck, sitter jag - en föräldraledig och snart arbetslös journalist. Den nya pjäsen ”Teaterrepubliken öppnar Apotek” handlar om de ekonomiska förutsättningarna för kulturarbetare och skådespelare i synnerhet. Efter en rolig inledning som engagerar publiken och river ner en del skratt, deklarerar de tre herrarna att Teaterrepubliken ska diversifiera sin verksamhet.
På en liten scenyta med sparsmakad rekvisita får dialogen och känslorna ta stor plats. Jag sugs in i
föreställningen direkt och tröttnar inte en sekund, mycket tack vare de snabba bytena mellan två parallella
spår. Vi får följa med tre arbetslösa skådisar som hittat ett eget unikt koncept – de ska öppna apotek och
casha in miljoner på den vinnande kombinationen läkemedel och underhållning. Vad sägs om Alvedon med
haikudikter av Tomas Tranströmer tryckta på paketen, som dessutom går att samla på? Presentationen av
apoteksvisionen liknar ett klassiskt säljmöte i näringslivet och gör effektivt narr av säljande klyschor och
entreprenörsskitsnack. De sätter fingret på ”marknadens krav” på starka varumärken, krav som är omöjliga
att uppnå för mindre, fria teatergrupper såväl som för enskilda, okända frilansskribenter.
Samtidigt tvivlar jag inte en sekund på att jag själv skulle slippa en och annan a-kassedag om jag krängde
mina tjänster hälften så bra som de tre kostymklädda männen på scen. Kommersialism är lösningen och jag
ogillar det lika mycket som Teaterrepubliken. Det är alltid trevligt att dela sin ilska, att känna igen sig i andra
och kanske är det lättare för mig, snart inskriven på kulturarbetsförmedlingen, att ta till mig budskapet, än
vad det är för en del andra.
Jag finner dialogen oerhört träffande, särskilt i relationsdramat som är insprängt i apotekspresentationen.
På en liten parkettbeklädd golvplatta mindre än en kvadratmeter utspelar sig en kärlekshistoria mellan två
arbetslösa kulturarbetare. Pyttescenen svämmar nästan över av känslor. Utanförskap, vanmakt, hopp, cv-
skrivande, relationstrubbel och annat man känner igen.
Är a-kassan kulturlivets grund, en ”hemlig” finansiär som är helt nödvändig för att mindre etablerade ska
få utrymme att verka? Ja, det menar denna politiska satir, för utan a-kassa skulle många kulturutövare
försvinna. Inte många talar högt om det, men alla vet att det är ett faktum. Själv har jag inte så värst mycket
erfarenhet av a-kassan, men de dagar jag varit arbetslös har jag haft precis den där känslan av rastlöshet,
melankoli och oduglighet som gestaltas så träffsäkert av skådespelarna.
Skådespelarna Torbjörn Lindberg, August Lindmark och Jörgen Thorsson hoppar i och ur sina olika roller lika enkelt som
jag snor ihop ett personligt ansökningsbrev. De drar med sig publiken, improviserar lite ibland och ironiserar
så det står härliga till. De rådande samhällsnormerna om vinstdrivning och entreprenörskap får sig några
välriktade sandalbeklädda sparkar mitt i prick.
Jörgen Thorsson, Torbjörn Lindberg och August Lindmark presenterar Apoteksrepubliken.
Foto: Jens Peter Karlsson
Bild2/ Torbjörn Lindberg och Jörgen Thorsson.
Foto: Jens Peter Karlsson