För de flesta är skräppost precis som det
låter, skräp som hamnat i vår virtuella brevlåda, men för Varvara Guljajeva och
Mar Canet Sola var det ett tecken på den tid vi lever i.

– Vi kollade skräpposten en dag och insåg att de
var så briljanta och realistiska i språk, struktur och vokabulär, säger Varvara
Guljajeva och får uppbackning av Mar Canet Sola.

– Spam är skapat av maskiner. Man känner
direkt igen spamspråket. Det blir nonsenspoesi eftersom man använder en viss
typ av ord och det blir intressant visuellt, säger han och vidareutvecklar
idén.

– Vi vill föra samman digital kultur och
traditionella hantverk. Tanken är att experimentera med formen och betydelsen
av spam. Vi vill vända spam till romantisk, rolig eller till och med sarkastisk
poesi och presentera den i en ovanligt konkret form som stickade plagg,
förklarar Mar Canet Sola.

Poesin de återvinner ur mejlen blir stickade
ord på bisarrt formade tröjor.

Den gemensamma nämnaren mellan skräppost och
stickade plagg kan verka långsökt, men är förvånansvärt genomtänkt. De liknar
spam vid en förorening som ingen vill ha. Den tar energi från servrar och tid
från människor samtidigt som den är automatiskt genererad.

 – Vi lever i en tro att allt är så
miljövänligt eftersom vi lever i ett papperslöst samhälle och inte längre
använder träd, men i stället använder vi elektricitet.  Skräppost hamnar i en mapp som människor inte
tittar i. Det är energi som slösas bort, säger Mar Canet Sola.

 Den långsamma processen av skapandet av verken
blir en motsägelse till skräppostens automatiska utskick. Kopplingen till
hantverket är att bland annat att det påminner om pixlar. Verken blir sedan
plagg som inte går att bära.

­– Det blir dysfunktionella tröjor eftersom
spam är dysfunktionellt, säger Varvara Guljajeva.