”Syftet är att komplicera bilden av Sverigedemokraterna” | Skånes Fria
Skånes Fria

”Syftet är att komplicera bilden av Sverigedemokraterna”

Tre av Malmös teatrar är just nu aktuella med föreställningar som behandlar högerpopulism på olika sätt. Hos PotatoPotato blir det sex och gyttjebrottning mellan Pia Kjærsgaard och Helle Thorning-Schmidt, Teaterrepubliken gör ett besök hos Sverigedemokraternas partitopp kring nästa riksdagsval medan Malmö stadsteater sätter upp ett sångdrama med nummer om att det inte är så lätt att vara nazist. Varför kommer dessa föreställningar just nu? Och vad vill de säga publiken? Skånes Fria Tidning samlade upphovspersonerna för ett politiskt och kulturellt samtal.

Jimmie Åkesson &den utomeuropeiska invandringen är skriven och regisserad av Jens Peter Karlsson och handlar om Sverigedemokraternas partitopp i samband med valet 2014.

– Den är ett allvarligt försök att göra en grundlig analys och prognos över hur valet kommer att gå. Ingången var att SD i sin politik låter problemen som de ser i samhället förkroppsligas i de främmande kroppar som kommer hit – medan vi som ser det utifrån har en tendens att förkroppsliga problemen med högerextremism i Sverigedemokraterna och deras väljare, säger Jens Peter Karlsson.

Han menar att de båda sidorna står väldigt långt ifrån varandra i debatten och har låsta positioner.

– Då blir det brandfacklor som kastas emellan. Syftet är att komplicera bilden av Sverigedemokraterna. Vi är inte först med det, men en grundlig analys har inte fått genomslag.

Klas Abrahamsson har skrivit Min vän fascisten tillsammans med Erik Gedeon. Privat tar han ofta ställning mot Sverigedemokraterna, men samtidigt undrar han på vilket sätt han ändå är med och krattar för deras framgångar.

– Om man generaliserar grovt, så representerar jag en kulturell, medelålders medelklass. Göder vi myllan där detta växer? Och det är lätt att svara ja. Det är väldigt naivt att påstå att det finns människor utan fördomar.

Det är Freja Hallberg som regisserat PotatoPotatos föreställning Danskjävlar. Under research¿arbetet läste gruppen bland annat Magnus Lintons bok De hatade om högerpopulism i flera europeiska länder, och Maria Svelands debattartikel i DN, ”Hatet som gör mig politiskt deprimerad”. Danskjävlar blev en föreställning om hur lika strukturerna är kring de högerpopulistiska partierna i olika europeiska länder, men också om hur vi förhåller oss till frågorna på ett personligt plan.

Varför ville du göra en föreställning om de här frågorna och vad hoppas du uppnå?

Jens Peter Karlsson (JPK): SD:s inträde i riksdagen var en jättehändelse i svensk politik. Jag behöver lära mig att förhålla mig till det. Jag behövde fördjupa mig i Sverigedemokraterna, men jag har ingen målbild att människor ska tänka annorlunda när de går härifrån.

Klas Abrahamsson (KA): Jag vill alltid förändra folk. Jag vill absolut att man ska vara någon annan när man går ut. Jag hoppas att vi får folk att känna och tänka vidare.

Han tänker att teater ska vara som en riktigt bra förfest.

– Man träffar nya människor och får nya intryck, idéer och tankar. Man har skrattat, blivit bekymrad och har sett saker ur nya vinklar. När förfesten är slut är man öppen för att prata med någon ny.

Däremot är han inte intresserad av att ge något entydigt budskap.

– Det är mycket viktigare att det kommer tankar och idéer kors och tvärs, gärna sådant som inte hänger ihop utan som stöts mot varandra.

Freja Hallberg (FH): Jag tycker att teater per definition förändrar människor. Man upplever något som man inte kan värja sig mot. Teater är ett så himla bra medium för komplicerade frågor. Det är så roligt att våra föreställningar kretsar kring samma tankar men med olika ingångar. Jag tror att det kan bli en sjukt bra diskussion om innehållet och det är den typen av diskussion som jag är intresserad av.

De tre har olika tankar kring huruvida SD-sympatisörer kommer att gå på föreställningarna.

– Jag tror inte att så många sverigedemokrater kommer och tittar. Jag tror att de flesta i publiken kommer att vara överens om att SD har en dålig samhällsanalys och vill ha ut dem ur riksdagen, så det är jag inte ett dugg intresserad av att diskutera. Det handlar mer om hur man tar ställning. Det är få saker som är så tråkigt som ”så här ska du tycka”, säger Klas Abrahamsson.

Han säger att han ofta försöker göra politisk teater som provocerar honom själv – och att han den här gången har lyckats.

– Med flera grejer i föreställningen känner jag att det här handlar om mig, fan vad jobbigt! Jag tänker att jag och mitt umgänge är käglorna, och nu ser jag bowlingklotet komma emot oss.

JPK: Jag vet att några SD-politiker kommer och det är jättekul, men annars, förmodligen inte. De kanske känner att vi gör narr av dem uppifrån. Det gör vi inte, men jag förstår om de inte vill komma.

FH: Ni säger att ni inte tror att det kommer så många sverigedemokrater, vilket är intressant med tanke på att 10 procent av Malmöborna röstade på dem i senaste valet. Vilka är ”de”? Hur vet man att ”de” inte är teater- eller musikalälskare?

KA: Föreställningen är så klart öppen för alla och det är klart att de kommer. Men i den här föreställningen intresserar jag mig för uppdelningen mellan ”vi” och ”dem”, som SD också utnyttjar. Det är väldigt mycket ”vi” och ”dem” i olika skikt – genus, utbildning, bakgrund. Grupper som känner att det är andra som har utbildning och jobb har lätt för att känna att de blir klappade på huvudet. Då värjer man sig och sluter sig.

Hur kan främlingsfientlighet bekämpas, tror ni?

JPK: Mycket sker av egen framåtrörelse. Folk med olika bakgrund möter varandra i samhället, gifter sig och får barn. Det är det som många är rädda för, men det är en process som inte går att stoppa utan väldigt drastiska medel.

KA: Jag tror att den alltid kommer att finnas kvar. Om vi assimilerar de flyktingar vi har nu, kommer det att vara andra grupper som väcker de känslorna. Svaret är att folk träffas och får reell kunskap om varandra.

FH: Det hjälper väldigt mycket att sätta in det i en kontext. Man får inte bara vifta bort det, och säga att ”det är bara en packad människa” eller ”det är bara något som dyker upp”. Att se det i ett större sammanhang ger mig mer ansvar för att ta diskussionen med människor jag möter.

Varför har ni alla tre kommit in på liknande spår ungefär samtidigt?

KA: Jag är intresserad av samhällsfrågor i stort och jag bor i en region med en lång brun tradition. Det måste jag ta ställning till.

FH: För mig är det ett bevis på att vi tre som teaterarbetare är intresserade av samtidskonst.

JPK: Det är alltså inte så att vi har pratat ihop oss innan.

Är det här den mest brännande frågan just nu?

FH: Nej, men det är på tiden för den här frågan. Många saker gör att det är viktigt att ta ansvar just nu för att göra diskussionen mer komplex, och försöka att förstå hur det hänger ihop. Många är inte så intresserade av att analysera, men det behövs för att kunna gå vidare i diskussionen.

Min vän fascisten hade premiär på Malmö stadsteater den 22 september. Teaterrepublikens pjäs Jimmie Åkesson & den utomeuropeiska invandringen hade premiär den 23 september. PotatoPotatos föreställning Danskjävlar – om detta må vi berätta turnerar i Danmark i oktober. 

Rekommenderade artiklar

Barn flyr till skogs i protest

Karolina Henkes bildserie berättar en saga om barn som flyr till skogs för att sätta press på vuxna om miljöfrågor.

Landets Fria

© 2018 Skånes Fria