Över 95 procent manliga verk | Skånes Fria
Skånes Fria

Över 95 procent manliga verk

Endast 3,7 procent av de verk som spelas av svenska orkestrar under säsongen 2012/2013 är komponerade av kvinnor. Malmös och Helsingborgs symfoniorkestrar framför båda drygt 2 procent kvinnliga verk.

– Orkestrarna har en så ängslig programpolitik och det är en stor bov i dramat. De vågar inte spela nutidsmusik, för de tror inte att folk ska komma då. Det är en så dum politik, säger Anna-Lena Laurin, tonsättare och medlem i Kvast.

Sedan 2008 har nätverket Kvast, Kvinnlig anhopning av svenska tonsättare, räknat andelen verk av kvinnliga tonsättare på de svenska orkestrarnas generalprogram. Då var siffran 1,2 procent. Och männen kommer troligen alltid att vara i majoritet, eftersom äldre verk dominerar de flesta scenerna, och de manliga tonsättarna har varit fler än kvinnorna under så många århundraden. Förutom sin konstnärliga kvalitet är de gamla, manliga, mästerverken billigare för orkestrarna än nybeställda verk. Och så betyder de besökare – och biljettintäkter.

– Publiken dras framför allt till musik av de stora mästarna. Det är svårt att komma runt att de gamla mästarna råkar vara män, säger Bo Aurehl, vd för Helsingborgs symfoniorkester.

Trots detta går det så klart att öka andelen kvinnliga tonsättare vars verk framförs. Inte minst handlar det om att spela fler samtida verk, där könsfördelningen brukar vara betydligt mer jämn.

– Om de spelar mer av dagens musik kommer vi ikapp per automatik, då blir det så jämställt som det kan bli. Det vore orättvist om fördelningen vore 50-50, men tänk om vi kunde öka till åtminstone 20 procent. Det skulle ungefär motsvara den fördelning som finns bland dem som skriver för orkestrar. Det vore fantastiskt, säger Anna-Lena Laurin.

Hon tror att många underskattar publiken.

– Jag har blivit förvarnad före konserter om att ”vår publik tycker inte om samtida musik, om publiken reser sig och går så ta det inte personligt". Efter sådana förvarningar har jag upplevt stående ovationer och fantastiska recensioner och ingen i publiken har heller gått. Samtida musik kan verkligen dra folk. Om en tonsättare får lov att framföras mer regelbundet, så bygger man ju sin publik.

Anna-Lena Laurin ser trots allt ljust på framtiden.

– På konserthusen finns det mycket dedikerade människor som vill göra rätt. Det kanske bara behövs riktlinjer som gör att det är lätt att göra rätt. Om man villkorar pengarna till konserthusen kommer vi att ta jättekliv.

Bo Aurehl menar att Konserthusets repertoar måste tilltala publiken. Enligt honom finns det inga garantier för att orkestern ens är kvar om fem år, och att säkra överlevnaden är hans viktigaste uppgift.

– Vårt uppdrag är att spela den stora, klassiska musiken. Det finns ingen illvillighet eller manschauvinism i det. Bland de nyskrivna verken har det blivit omkring 50-50, men det är väldigt svårt att ta stora genuspolitiska hänsyn i den ekonomiska snålblåst vi lever i. Om vi var totalfinansierade kunde vi vara mer experimentella, säger han.

Jämställdhet är en av många parametrar att ta ställning till för Meta Alm, planeringschef för Malmö symfoniorkester. Programmet ska också spegla till exempel olika epoker och vara representativ och utvecklande för orkestern. Och även MSO behöver locka publik för att gå runt ekonomiskt.

– Jag tycker själv att det är mager kvinnlig representation men jag är stolt över programmet i sin helhet. Det är svårt om man är en traditionstyngd symfoniorkester. Den största publiken gillar att höra Mozart och Beethoven. Men i vårt långsiktiga planeringsarbete kan vi alltid bli bättre. Det är absolut vår avsikt och jag är en av dem som tycker att det är viktigt med både kvinnliga tonsättare och dirigenter.

Fakta: 

Andel framförda verk av kvinnliga tonsättare enligt generalprogram för spelåret 2012-2013

Snitt för de 17 undersökta orkestrarna: 3,7 procent

Helsingborgs Symfoniorkester: 2,7 procent, 10:e plats

Malmö Symfoniorkester: 2,3 procent, 12:e plats

Källa: Kvast.org

Annons

Rekommenderade artiklar

Barn flyr till skogs i protest

Karolina Henkes bildserie berättar en saga om barn som flyr till skogs för att sätta press på vuxna om miljöfrågor.

Landets Fria

© 2017 Skånes Fria