Säkra dataskyddet
Varje dag genererar vi mängder med information som registreras på nätet och lagras i olika serverhallar runt om i världen. Information som kan användas av förtryckande regimer och som nu saluförs och används av mängder av företag. I veckans debatt argumenterar Piratpartiet för att Sverige måste ta problemet på allvar och ändra inställning till den dataskyddsförordning som nu diskuteras i EU-parlamentet.
Sista ordet
Alldeles i dagarna lanserade den svenska gruppen Civil Rights Defenders ett överfallslarm för människorättsaktivister i förtryckande regimer som möjliggör omedelbar rapportering över mobilnätet så fort en aktivist förs bort. Tanken är att man ska skydda aktivister från våld och kidnappning. Syftet är gott, men det skapar en del konsekvenser som behöver belysas.
Man har helt enkelt ökat spårbarheten hos aktivisterna i förhoppningen om att det ska hjälpa dem att hålla sig vid liv. Samtidigt har man gjort det lättare för vem som helst som har tillgång till data från mobilnätet, typiskt sett en regering, att väldigt exakt kartlägga hur aktivisterna rör sig i sin vardag och vem de kan tänkas träffa. Information om var vi befinner oss och när är oerhört avslöjande. Om det finns flera aktivister i samma land som bär armbandet kan man med någorlunda säkerhet och en bra bit i förväg exakt förutsäga om och när de ska träffas.
Vi svenskar påverkas också av den här teknologin via våra mobiltelefoner och annan bärbar elektronik. En typisk svensk spåras kanske inte allt för ofta av polisen eller statsmakten, men det finns många tillfällen som vi kanske vill undvika spårbarhet: barn behöver privat tid bort från sina föräldrar, man kan behöva tid ifred från sin partner, man vill kanske inte spåras på sin fritid av arbetsgivaren.
I EU jobbar parlamentet och ministerrådet just nu med en lagstiftning som heter dataskyddsförordningen. Den kommer att ersätta den svenska personuppgiftslagen, PUL, som bygger på ett tidigare EU-direktiv som kommer att upphöra när förordningen antagits. Förordningen definierar de lagar och regler som gäller kring att samla in data och information som identifierar medborgare. Den definierar även de villkor som gäller för vidaresäljning och vidarebearbetning av data. Tanken är att man inte ska samla in mer information för ett givet syfte än man behöver, man ska inte lagra och spara data längre än det behövs, och privatpersonen måste godkänna att personuppgifterna samlas in och hur de används i varje specifikt syfte.
Svenska regeringen och Sveriges riksdag har olyckligtvis inte identifierat problemet med samkörande av databaser. De tycker istället att EU ska fortsätta med att enbart ha ett direktiv, som sedan blir till olika lagar i alla medlemsländer. Men vad händer när din mobiloperatör sluter ett kontrakt med en vårdgivare om din positionsdata, och vårdgivaren köper sina IT-tjänster från ett företag baserat i utlandet? Eller när den utländska tillverkaren av appen du använder i telefonen plötsligt väljer att delge information om att du ofta befinner nära extra smutsiga gator i din hemstad till försäkringsbolaget?
EU står denna vår inför tunga val: hur pass hög kontroll vi som privatpersoner har över vår egen identitet, vilken information vi får från andra och vilken information andra kan få om oss beror helt på hur vi bygger vår tekniska och juridiska infrastruktur. Den nuvarande fragmenteringen av personuppgiftslagar i EU, kombinerat med stora och mångfaldiga dataöverföringar över gränserna, skadar våra möjligheter som privatpersoner att avgöra vem som vet vad om oss och när. Det påverkar oss i vår konsumtion, i vår identitetsutveckling och i vår relation till demokratin.
Personuppgiftsskydd och datasäkerhet för privatpersoner är eftersatta prioriteringar hos de svenska riksdagspartierna. Därför saknar Sverige helt strategier för att säkerställa en marknadsutveckling och en samhällsutveckling som ligger oss och vårt demokratiska samhälle till gagn. Vi behöver kunna välja att göra prioriteringar som stärker mänskliga rättigheter och ökar privatpersoners trygghet. Det är inte okej att medborgare vaknar på morgonen och tvingas hantera krissituationen att deras vårdgivare sålt journalen till ett försäkringsbolag. Det är inte okej att stora och ofta utländska aktörer så enkelt kan skaffa sig övergripande bilder om vår vardag och våra tankar för att sedan dumpa informationen hos en främmande säkerhetstjänst.
Vi behöver ett politiskt ledarskap som formar marknader i enlighet med mänskliga rättigheter. Just nu lyser både riksdag och regering med en skriande frånvaro av ett sådant ledarskap!
Amelia Andersdotter (PP) är europaparlamentariker.
Janni Andersen är orförande för Ung Pirat Malmö.