En utredning föreslår att kommuner ska få åsidosätta skolvalet och närhetsprincipen, om de hellre vill att intaget av så kallade nyanlända barn fördelas jämnt mellan skolorna. Även friskolorna, hör och häpna, ska tvingas vara med och dela på ansvaret. Genast stiger ilskan hos präktiga medborgare med barn på skolor som hittills varit mer eller mindre etniskt rensade: ”Ska mitt fina barns skola behöva ta in nyanlända? Sådana där ensamkommande flyktingbarn? Nä fy!”

Borgerliga politiker avvisar förslaget på reflex. Möjligheten för resursstarka och högutbildade föräldrar att välja rätt sorts klasskompisar åt sina barn går före att flyktingbarn ska få en hygglig chans att vänja in sig, lära sig språket och bygga sig en framtid i det nya landet. I det borgerliga samhället går den starkes rätt, frihet och välfärd före alla andras. Att högervridna socialdemokrater och miljöpartister också kommer att följa vad de tror är viljan hos storstädernas medelklass säger sig självt.

Bisarrt, minst sagt, är det däremot att diskrimineringsombudsmannen (DO) är negativ i sitt remissutlåtande om förslaget – för att ”det föreligger en beaktansvärd risk att utredningens förslag kan komma att leda till åtgärder som står i strid med diskrimineringslagens förbud mot diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet”. Utlåtandet är ett prydligt stycke snårig byråkratiska, men den negativa kontentan går inte att missa: ”DO [anser] sammanfattningsvis att utredningens förslag inger allvarliga betänkligheter ur ett diskrimineringsrättsligt perspektiv”.

Svenska Dagbladet citerar den 19 februari Martin Mörk från DO: ”Vi pekar på att nyanlända i och för sig är etniskt neutralt, men det är allmänt känt att det i den gruppen finns personer som har annan etnisk tillhörighet än svensk. Och att man i beaktande av det kan befara att man kommer att tillämpa de här reglerna på ett sätt så att man de facto tar hänsyn till etnisk tillhörighet”. Och då ”riskerar det missgynna både personer i gruppen nyanlända och elever som inte är nyanlända, som inte får tillgång till den närmaste skolan eller skolan de väljer”, enligt Svenska Dagbladets referat av Martin Mörk.

DO skapades år 2009 ur en sammanslagning av fyra olika myndigheter mot diskriminering, varav en var Ombudsmannen mot etnisk diskriminering som kom till år 1986. I snart 25 år har myndigheten sovit på sin post medan den etniska segregationen i skolan har ökat och ökat, till följd av skolvalets möjliggörande av white flight, friskolors elevsortering och högerstyrda kommuners hopfösande av studiesvaga elever med migrantbakgrund i ett fåtal skolor – något som i Stockholm resulterat i nedläggning av gymnasier: Brännkyrka år 2013, Farsta år 2014, och nu i år även Ross Tensta.

Men nu har DO alltså vaknat. För att äntligen göra sitt jobb med att hindra diskriminering, i det här fallet etnisk segregation – uppdelning på rasistisk grund – av skolelever? Nej, tvärt om, för att bidra till att flyktingbarn fortsätter att segregeras! Segregeras, och därmed få sämre möjligheter att skaffa sig högre utbildning, få ett välavlönat jobb och ett friskare och längre liv.

Det är allt för lätt att förklara DO:s agerande. Säger myndigheten att skolvalet hindrar integrationen av nyanlända flyktingbarn blir det väldigt svårt för den att inte också erkänna att skolvalet är segregerande mot alla barn med migrantbakgrund. Och ett sådant ställningstagande skulle inte bara frontalkrocka med hur skolvalet omhuldas av alla partier till höger om Vänsterpartiet, det skulle också krascha karriärplanerna för de tjänstemän på DO som gör det. Då är det säkrare att spela med i Sveriges hycklande, institutionella rasism.

Jovisst, Sverige har tills nyligen tagit emot många flyktingar i förhållande till andra länder i Europa. Men nu är det slut med det. Och finns det något annat land i världen som så noga förklär rasism i den politiska kulturen och hos myndigheter och institutioner, mot människor med migrantbakgrund, till omtanke? Hyckleriet är groteskt, monumentalt. Nej, fjällhögt!