– Jag har växt upp i ett samhälle där jag aldrig fick se mig själv positivt porträtterad, varken på tv eller i tidningar. I en värld där jag ständigt känt mig matad med budskapet av vad som ska vara ”normalt”. När det så ofta är blont, smalt och vitt är det inte förvånande att självbilden blir skev.

Så beskriver inslagsproducenten Aida Wondimu varför behovet av ett program som Melanin först uppstod. Melanin tar inga omvägar, istället för att tala om hur det är att vara afrosvensk och ung idag talar man med de som faktiskt är unga afrosvenskar i Sverige. Att det saknas kunskap om afrosvenskars liv och situation i Sverige fastslogs av den omtalade Afrofobirapporten som publicerades 2014 av bland andra Mångkulturellt centrum. Sedan dess har samtalet om representation och synliggörande fördjupats inom svensk kulturdebatt. Ett flitigt diskuterat ämne är just hur inkludering kan ta sig form, någonting som Melanin löst genom att endast skildra afrosvenskars berättelser.

På frågan om varför representation överhuvudtaget är viktigt svarar filmskaparen David Nzinga i första avsnittet: ”hur ska vi kunna ha en framtid om vi inte kan spegla vår samtid?”. Vikten av representation är även någonting som framhålls av svensk public service som i sitt uppdrag har inskrivet att de ska ”spegla Sverige”. Med andra ord konstaterar samtliga aktörer, från de som inte representeras till de som som säger sig representera, att representation är viktigt för människor i samhället. Ändock är det inte förrän nu svensk public service producerat ett program som tar representationen på allvar.

För att bryta med en medielogik som stereotypiserat och förpassat representationen av afrosvenskar inom svensk kultur vänder sig Melanin i första hand till en afrosvensk publik. Genom att använda sig av fraseringar som ”du får välja vad du kallar dig för” står det bortom allt tvivel att det är riktat till någon som detta kanske inte är självklart för. I och med den hippa produktionen och de namnkunniga medverkande är det tydligt att Melanin är ett ungdomsprogram men det talar med sin publik på ett nyktert och sakligt sätt utan pekpinnar.

Ändock är det inte utan att undra varför Melanin och andra typer av satsningar gällande representation i samhället allt som oftast riktar sig till just ungdomar. Förvisso är det lätt att tänka sig att det är enklare att slå rot i unga, påverkansbara sinnen. Men hur skulle det se ut om mångfald endast representerades bland ungdomar? Än har inte alla födda innan 1990 lämnat jordelivet, de har också melanin i huden och behöver ett eget Melanin på TV.

Melanin är progressivt, bitvis radikalt i sitt uppgörande med den svenska identiteten. ”Svensk” dekonstrueras och sätts ihop igen utan den överväldigande positiviteten som gärna läggs i epiteten. På samma vis förklaras även begreppet ”afrosvensk” men med förstående överseende kring att var och en ska få välja vad hen vill kalla sig. Visst talar Melanin till ungdomar, men en och annan vuxen skulle nog må bra av att se det också.

Melanin visas på SVT 1 Tisdagar kl. 23.00. Hela programserien finns att se på UR Play.