Fem gräsrotsorganisationer från Sverige, Ryssland, Belarus, Polen respektive Estland deltar i Polyculture – Food resilience through biodiversity in local communities – Matresiliens genom biologisk mångfald i lokalsamhällen, som invigs med en konferens i Ryssland. Fokus för projektet är hur biologisk mångfald och lokal matproduktion kan integreras så att de gynnar varandra. Det kommer bland annat att handla om olika produktionssystem som agroekologi och permakultur. Men också om maten på våra tallrikar, dieter och hälsa.

– I grunden är det ett folkbildningsprojekt. Vi vill sprida medvetenhet om hållbar livsstil, hållbar mat och biologisk mångfald och hur det kan stärka lokala sammanhang, säger projektkoordinator Emilia Rekestad.

Under projektet blir det aktiviteter i de olika länderna, bland annat konferenser i Lund och Göteborg i höst. I Belarus blir det en mässa kring hållbar mat, i Ryssland ett forum för permakultur och regenerativt jordbruk, i Polen ett internationellt forum kring permakultur och så ska ekobyn som deltar i Estland utveckla en försöksträdgård. Dessutom ska det arrangeras webbinarier som ett sätt att hålla öppna seminarier utan att behöva resa till varandras länder.

Inom projektet ska det också tas fram utbildningsmaterial för workshops kring hållbar matproduktion och biologisk mångfald. Tanken är även att göra ett par kartläggningar i respektive land, dels av nyckelpersoner som kan ge råd kring frågorna och dels kring resurser för lokal matproduktion. Det kan handla om fröbanker, plantskolor med ett bra utbud av perenner eller var det går att hitta olika redskap.

Målen med Polyculture är flera. Det handlar om att lära och att skapa kontakter och nätverka, samtidigt som allt genomsyras av social hållbarhet, delaktighet och demokratiprocesser.

– Det är viktigt att jobba underifrån. Organisationerna ska ha så mycket makt som möjligt över hur deras aktiviteter utformas.

Till att börja med ska Polyculture pågå i ett år. Ambitionen är att fortsätta i totalt tre år men det beror på hur samarbetet mellan organisationerna fungerar och om det känns meningsfullt att fortsätta. Det kan också bli så att fler länder eller organisationer kan vara med framöver.

Fröet till Polyculture såddes i ett tidigare projekt, Reals – Resilienta och ekologiska tillvägagångssätt för hållbar livsstil, som pågick 2013–2016. Deltagarna kom ifrån ekoby-, permakultur- och omställningsrörelserna i Sverige, Ryssland och Belarus. Huvudsyftet var att stärka nätverkande och lärande i och mellan länderna. Projektet ledde framför allt till många möten men även policyrekommendationer, en online-databas samt nya initiativ och projekt. Några teman för konferenser och seminarier var hållbarhet inom skogsbruk, stadsplanering och landsbygdsutveckling.

Även där var Emilia Rekestad projektkoordinator och hennes erfarenhet är att intresset för frågorna i Östersjöländerna är stort.

– Det är svårt att få en överblick men när vi har haft aktiviteter inom Reals och andra projekt har det ofta varit fullt. Det arrangeras inte lika många aktiviteter som i Sverige och det finns ett sug.

Hennes bild är att medvetenheten kring resiliens och hållbarhet i dessa länder växer.

– Det händer jättemycket men det finns behov av resurser och samskapande uppifrån.

Både i Ryssland och Belarus finns det många utmaningar för ideella föreningar, som att bli klassad som en utländsk agent.

– Att se hur gräsrotsorganisationer under diktaturen i Belarus gör det de gör trots riskerna är fantastiskt. Det finns en annan styrka än här där vi är så vana vid att bli serverade saker.

Skillnaderna mellan Sverige och de andra länderna som deltar gör att de bidrar med olika saker, även om det är ett jämlikt partnerskap.

– Realskonferensen i Järna i juni förra året gav mig insikt kring hur viktigt det är att bjuda in till det som finns i Sverige. Vi har så mycket olika projekt som har varit igång en längre tid. Det kan verkligen ge mycket energi till det som händer i andra länder, och tvärtom, säger Emilia Rekestad.

I Sverige finns det generellt också mer forskning och en större överblick.

– Det finns mycket efterfrågan i Ryssland att bjuda in personer härifrån för att få tillgång till kunskap. I Ryssland och Belarus finns det fortfarande folk som har det praktiska, om man ska generalisera. På andra sidan Östersjön är det mycket vanligare att människor fortfarande har en odling. Det här med att förädla, syra och lägga in finns också i mycket högre grad där än här.

Belarus har tidigare kallats Vitryssland men medier som Sveriges Radio och DN har valt att byta till det namn som landet själv använder.