Skadskjutning drabbar hundratusentals djur varje år och dessa utsätts för ett svårt och långdraget lidande. Genom undersökningar är det känt att älgjakten orsakar 14 procents skadskjutning. Vid undersökning av äldre sädgäss hade 60 procent hagel i kroppen. 30 procent av undersökta rävar hade skottskador i huvud och ben. Vid årets licensjakt på varg skadsköts hälften av djuren. Nyligen uppmärksammade Sveriges radio att var tredje påskjuten björn under björnjakt skadskjuts.

Det används flera jaktmetoder som innebär stress, smärta och lidande för det jagade djuret. Exempelvis jakt med fällor, grytjakt, jakt på flygande fågel och jakt med löslöpande hundar. Trots att det inte är förenligt med jaktlagen, som föreskriver att jakten ska bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande.

De vilda djuren utsätts alltid för någon form av förföljelse. Jakt i någon form får ske under årets alla dagar och alla dygnets timmar. Så kallad skyddsjakt får ske på djur även när de har årsungar. Jakt får i vissa fall även ske på ungar under vår och sommar, exempelvis på grävling, räv och vildsvin. Under vissa förutsättningar är många arter fredlösa året om. Inte ens i nationalparkerna får de vilda djuren vara i fred för jägare. I åtta av Sveriges 29 nationalparker är jakt tillåten i större eller mindre omfattning.

Vår förhoppning är att fler personer börjar ifrågasätta hur det kan vara fritt fram för en minoritet av befolkningen att skada och döda djur för sitt höga nöjes skull! Ett vanligt argument för att jaga är att man tycker om att vara ute i naturen. Men det finns många sätt att njuta av naturen som inte innebär lidande och död. Samhällsresurser måste avsättas för att utveckla andra former för populationsreglering. I de fall det inte finns någon annan utväg än jakt ska den skötas av bevisat skickliga skyttar.