Hallå där...

Andreas Jakobsson, journalist som driver bloggen Dumpstringslyx och som har släppt en bok om matsvinn, Svinnlandet.

Hur blev du dumpstrare?

– Jag hade en kompis som brukade dumpstra så jag blev nyfiken och följde med. Jag blev chockad över hur bra maten var, jag tänkte att vi skulle hitta typ ruttna tomater. Men 80–90 procent av maten är bra när den kastas. Nu känner jag att det är absurt att handla i affären när det finns en massa bra mat att dumpstra, så jag handlar nästan ingenting.

Kan du berätta lite om bloggen och boken?

– Det är en bra form att visa hur dumpstring funkar. Många förstår inte hur mycket som kastas, och med blogginlägg och bilder blir det väldigt tydligt.

– Min bok Svinnlandet handlar om matsvinnet, jag besöker potatisproducenter, affärer och kartlägger svinnet i alla led. Lösningen för att minska svinnet tror jag är politiska styrmedel. Nu får affärer till exempel göra avdrag på svinnet. Istället borde de få betala skatt för allt de kastar.

Vilket är ditt bästa fynd?

– Jag kollar hushållssopor

ibland och en gång hittade jag en påse där det låg penispasta, Katerina Janouchs Orgasmboken, en dildo och en oöppnad bag in box med vin. Då undrade man ju vad som hade hänt. Annars var det riktigt bra en gång när jag hittade 19 flaskor jättefin olivolja. Och en annan gång 50 kilo apelsiner.

Tror du att alla har möjlighet att dumpstra, eller är det mer något för priviligerade personer?

– Det är svårt att säga. Det är klart, för den som tillhör en socialt utsatt grupp kanske det tar emot. Till exempel för den som är papperslös eller hemlös. De flesta dumpstrare jag träffar är studenter, och de är ju ofta medelklass och har ett socialt skyddsnät.