Stigen där spindlarna bygger bon är namnet på Italo Calvinos allra första roman och i sin omärklighet är det författarens kanske märkligaste. Den bjuder nämligen inte på någon interplanetär humor, någon tudelad adelsman som i de betydligt mer kända verken Kosmokomik och Den tudelade visconten. Inte heller är berättelsen en lek med berättarteknik och litterär kronologi som i Om en vinternatt en resande. Däremot är berättelsen en tänkvärd debut av Italiens kanske främsta efterkrigstidsförfattare som för första gången nu utkommer på svenska i översättning av Johanna Hedenberg.

Romanen är alltså inte en typisk Calvinoberättelse, där neorealism möter en egenartad magisk realism. Istället är den en rätt vanlig historia om en pojkes inträde i vuxenlivet under andra världskrigets slutskede. Pojken, som kallas Pin, tycker om att skoja med de äldre pojkarna och unga männen för att få vara en i gänget. Han tvingas stjäla en pistol av en tysk sjöman och det hela går förvånansvärt bra. Han gömmer vapnet på det hemligaste stället han vet, ett av redena vid stigen där spindlarna bygger bon och sluter så småningom upp med skogens partisaner som krigar mot såväl tyskar som italienare i den ökända svarta brigaden.

Spindelbona finns ständigt med i berättandet, som när pojken flera gånger blir lika orolig för att pistolen ska bli hittad som för att någon ska hitta spindelbona. Bona blir på så sätt magiska element som utgör ramverket för romanens handling såväl som en metafor för det ytterst närvarande världskriget. På samma sätt som att kriget jämt bara ligger ett stenkast därifrån, ligger också tryggheten i spindelbona där Pin har gömt vapnet nära.

Italo Calvino är känd som den kanske främste neorealistiske författaren. En rörelse vars litterära gren Calvino i stora drag kan sägas vara förman till. Neorealismen utgår ifrån verkligheten och verklighetstrogna intryck och har ofta en underliggande politisk prägel. I Italien blev detta en framför allt cinematisk rörelse.

Hos Calvino görs detta genom att föra in en vardaglig eller verklig enhet och ge det magiska drag. I Stigen där spindlarna bygger bon är det spindelbona som i Pins ögon blir förtrollade, när spindlarna inuti dem bygger dörrar och fönster.

Den som läser Stigen där spindlarna bygger bon och förväntar sig en roman av klassiskt Calvino-snitt kommer nog att bli besviken. Icke desto mindre är romanen värd både ett och två försök. Inte minst genom sitt konsekventa och särskilda sätt att genom barnets ögon beskriva tillvaron under krigets sista ödesmättade år.