– Mycket! Vad gäller den svenska sektionen och arbetet här så ska vi se över den interna demokratin i organisationen. När det gäller internationella Amnestyrörelsen, där jag representerar den svenska sektionen, ser jag gärna att vi stärker människorättsrörelsen och vår närvaro i syd. Vi bör fortsätta växla upp vårt arbete i Indien och Brasilien, till exempel.

Vilka frågor brinner du lite extra för?

– Som ordförande handlar de viktigaste frågorna om det jag redan nämnt, att stärka människorättsrörelserna i syd och att jobba för en mer global organisation. Vad gäller sakfrågor brinner jag för vårt arbete mot diskriminering. Många människorättskränkningar bottnar i diskriminering på grund av etnicitet, HBT, att man är flykting… Vi kan aldrig nog understryka hur viktig den enskilda individen är i vårt arbete. Detta fokus gör Amnesty unikt.

Malmös gator myllrar av Amnesty-folk som försöker värva nya medlemmar, hur går det?

– Vi växer hela tiden, slår medlemsrekord varje år. Nu är vi uppe i 90 000 medlemmar.

Många andra har svårt att värva medlemmar, varför lyckas ni?

– Det är resultatet av hårt arbete och vårt fokus på individen och att vi jobbar med angelägna frågor. Och att medlemmarna tydligt kan se resultat, när vi till exempel får någon frigiven eller får stopp på en avrättning.

Du har varit medlem i Amnesty sen 2001, vilken var din drivkraft då?

– Då handlade det om kvinnors rättigheter. Jag var med och startade upp Amnestys andra kvinnorättsgrupp i Sverige, i Lund. Strax därefter hade vi en stor global kampanj på temat” stoppa våldet mot kvinnor”.