Isabela Maria Gomez de Menezes är internationell representant för Brasiliens omställningsrörelse och berättar med stor entusiasm om olika lokala initiativ i landet. Ett exempel är arbetet som sker i städernas favelor, slumområden. Där är det vanligt med satsningar kring mat, som kurser där invånarna lär sig att ta vara på så mycket som möjligt av frukter och grönsaker, exempelvis broccolistjälken, det vita på vattenmelonen och passionsfruktens skal.

– Det är väldigt billigt att äta pommes frites. Det är ett stort problem att många barn äter näringsfattig mat.

Omställningsrörelsen samarbetar ofta med vården och andra projekt handlar om att plantera odlingar och motverka stress. Omställning Brasilien hjälper också favelabor att klara sin vattenförsörjning. Workshopen Att skörda vatten från himlen handlar om att samla regnvatten och filtrera det så att det blir rent.

Boende i favelor har även lärt sig att göra påsar av tidningspapper till sina sopor, för att minska problemen med nedskräpning från alla plastpåsar. Dessutom finns inkubatorer för att kvinnor i favelorna ska kunna bli ekonomiskt oberoende genom att göra necessärer av återbrukad plast.

Något som är kännetecknande för omställning i just Brasilien, enligt Isabela Maria Gomez de Menezes, är att människor inte gillar att följa regler, utan gör på sitt eget sätt. Hon berättar också att det är fler kvinnor än män inom rörelsen och tror att det kan ha att göra med diktaturen som rådde i Brasilien mellan 1964 och 1985. Många grannar angav varandra och folk lärde sig att inte lita på någon.

– Jag uppfostrades inte att tänka som en medborgare eller att känna att jag hade rätt att uttrycka mig eller ställa krav på politikerna. Utan rättigheter känner vi oss maktlösa. Vi är två opolitiska generationer som inte har någon känsla av att ”jag kan samarbeta”. Det är fantastiskt hur omställning hjälper oss att komma tillbaka till det.

Isabela Maria Gomez de Menezes tes är att kvinnorna har haft lättare att släppa rädslan för samarbete eftersom de inte var lika utsatta som männen för arresteringar och tortyr. Men hon tror också att kvinnodominansen kan hänga ihop med att det brasilianska samhället i stort är relativt manschauvinistiskt.

– Det tog lång tid innan min man började att tro på klimatförändringarna och förstå vad jag pratade om. Han tyckte att jag var galen.

I hennes lokala omställningsgrupp Granja Viana, 12 kilometer från São Paulo, är alla medlemmar kvinnor. De har bland annat startat en bytesmarknad där människor kan byta olika föremål med varandra som böcker och kläder.

2010 fanns fortfarande en misstänksamhet mot ekologisk mat i landet, många tyckte att det var dyrt och förstod inte riktigt poängen. Då startade gruppen en marknad med lokalt, ekologiskt mathantverk varje söndag. Förutom att handla frukt, grönsaker, honung och bröd passar besökarna på att umgås och ha trevligt.

– Folk får kontakt med hälsosam mat i säsong och så förenar det grannskapet. Det är som en fest med musik, dans och yoga. Det är otroligt hur det har förändrat vad folk äter.

Dessutom har Omställning Granja Viana dragit igång ett reparationskafé enligt samma modell som finns världen runt. De samarbetar med en organisation som arrangerar aktiviteter för äldre människor. Två gånger om året tar folk med sig fika samt trasiga apparater eller kläder och får hjälp att laga dem.

– Vem vet bättre än våra äldre hur man ska laga saker? Det finns en kvinna där som kan laga strykjärn, mixrar, radioapparater... Det är väldigt bra för de äldres självkänsla att känna sig behövda och viktiga.

Och så har kvinnorna startat en samåkningsgrupp genom tjänsten What's app.

– Här använder folk nästan bara bilar. På vissa ställen finns det inte ens någon trottoar, det är omöjligt att gå eller cykla.

Omställningsrörelsen kom till Brasilien omkring 2008 efter att eldsjälen May East hörde talas om den när hon bodde i den brittiska ekobyn Findhorn. Hon samlade ihop fler intresserade och ordnade den första omställningsutbildningen i Brasilien. Sedan dess har det blivit över 100 kurser runt om i det stora landet, ofta med mellan 30 och 45 deltagare per gång.

Redan från början fanns starka kopplingar till rörelser och organisationer som permakultur, Gaia education, Ecobairro samt Dragon dreaming och än i dag är det genom dessa rörelser som de flesta kommer i kontakt med omställning i landet.

Den nationella huben eller ”navet” är ett nätverk av tjugo personer som håller kontakt genom en grupp på What's app. Den som är intresserad av att arbeta med ett särskilt ämne bjuder in till ett möte online och så får de som har tid och lust ansluta.

– Det fungerar jättebra, mycket bättre än mejl. För alla grupper går energin upp och ner men just nu är vi på väg uppåt.

Några planer under den närmaste tiden är att arrangera landets fjärde nationella omställningsträff, fortsätta sitt samarbete med omställningshubar i andra latinamerikanska länder, samt satsa på finansiering. I dag sker allt omställningsarbete ideellt utan externa bidrag.

– Att hitta pengar för att anställa folk att arbeta för omställningsrörelsen vore en stor kulturförändring för oss. Många ideella organisationer i Brasilien är involverade i korruption och många omställare förknippar pengar med problem. Vi måste ha en väldig stabil, harmonisk grupp för att kunna handskas med pengar och göra det på ett väldigt transparent sätt.

Vilka är de största utmaningarna för omställning i Brasilien?

– Det största är att hitta pengar och tid. Att se omställning som ett arbete som det går att tjäna pengar på, inte bara något som man gör på helgen. Det handlar om att ”walk the talk”, leva som man lär och tjäna sitt uppehälle på något som man verkligen tror på.

Ett exempel är företaget Hållbarhetskontoret där Isabela Maria Gomez de Menezes är med och driver projektet Förändringsagentprogrammet som knyter samman företag med närboende. Bland annat används så kallad non-violent communication som ett sätt att främja dialog. En av kunderna var en fabrik som ibland släpper ut illaluktande gaser från sin rötningstank. Grannarna brukade ringa till polisen, till borgmästaren och till medierna och klaga. Sedan anordnades ett möte där företagets vd och anställda träffade invånare och representanter för sjukvården. Vd:n bad invånarna att ringa direkt till honom när det luktade illa.

– Nu kan fabriken lösa problemet snabbt och enkelt. Det här är ett sätt att sprida omställningsidéer till alla slags miljöer. I slutänden handlar det bara om att sätta sig ner tillsammans och prata, och upptäcka att vi är grannar. Det är vackert att se.

Isabela Maria Gomez de Menezes säger att omställningsrörelsen har förändrat hennes liv.

– Jag har upptäckt att jag är en person som älskar att samarbeta. Människan är skapad för samarbete. Forskning har visat att när man gör något för någon annan, aktiveras samma del av hjärnan som när man får en present, det är en källa till lycka. Omställning handlar helt enkelt om att komma samman och bry sig. Det är så fint med en sådan fantastisk idé som så många människor tycker är vettig och som är så enkel.